De anställda vann!!!

De anställda på Videomix i Kristianstad, Landskrona och Falkenberg har strejkat sen den 13 september och idag blev konflikten avblåst - kollektivavtal är tecknat!

Jag har förstått att om man finns i världen utanför Handels så är det inte så många som känt till konflikten. Den här gången var inte ägaren en söt mediasmart tjej, så det var väl svårt att väcka sympatier för arbetsgivarsidan.

Grattis alla anställda på Videomix Syd, särskilt till er som kämpat så mycket. Med kollektivavtal i bakfickan kan ni nu komma till tals med arbetsgivaren och jobba för att lösa de andra problem som finns med arbetsorganisation och anställningsformer. Ni är nu på banan.

Som man känner sig själv...

De nya moderaterna ska ju vara så folkliga och gör anspråk på vad som händer inom populasen.

Med anledning av att var och varannan partikamrat nu avslöjas ha anlitat svart arbetskraft, nu senast paret Cederskiöld, läser jag följande i DN:

'Ordföranden i arbetsmarknadsutskottet, Catarina Elmsäter-Svärd (m) är trött på att "medierna bara granskar moderater":

- Jag börjar bli irriterad över det. Det börjar nästan bli patetiskt. Svartjobb är oerhört vanligt. Det kan vem som helst se.

Hon tror inte att avdraget för hushållsnära tjänster är i fara.'

Artikeln pekar på att paret Cederskiöld tjänar ca 1,9 mkr om året... så argumentet att man måste subventionera pigtjänster för att "folk" inte har råd faller lite platt när journalisten ställer frågor om det.

I somras hade jag lite chattkontakt med en sån där "ny" moderat. Det var viktigt att förstå skillnaden. Och det var väldigt trevligt att bo och gå ut på Söder. Jo tack, om jag också kunde fixa lya där. Och hur kom det sig att jag inte köpte mig en lägenhet när jag var utan till dess jag fick en via kön när jag var 33 år?

Jag undrar dessutom, är Söder så väldigt proletärt numera? Jag var frestad att fråga om han ville hänga med till Eddies krog i Orminge Centrum och umgås med den lokala populasen... sen ska man väl inte överromantisera, vete sjutton om det är så att det är vad jag längtar efter när jag vill festa till. Dock duger det som vattenhål när jag är i trakten.

Lite spännande var att han tog för givet att intresset för öfverklassen skulle mostvaras av mig. Men aj, jag gjorde visst bort mig, hade ingen aaaaning om vad Stockholmsveckan i Visby var... och så tyckte jag inte att jag gått miste om något för att jag inte visste att Stureplan åkte dit en vecka varje sommar.

Också en sak som de där nya moderaterna absolut gör anspråk på är att de vet minsann att attityderna till arbete bland ungdomarna har förändrats... så de vill inte ha fast jobb... de vill bara jobba lite så de har fickpengar när de är ute och reser jorden runt och förverkligar sig själva.

Jo tjena... jag har då aldrig hört talas om att någon undersökning visat på annat att över 90% vill ha anställningstrygghet... i LO-rapporten om anställningsformer från 2005 finns det med, liksom i den senaste i raden av egna intervjuundersökningar, Röster om facket och jobbet 5. Där kan man läsa att det viktigaste för ungdomarna är att få fast jobb. Högre lön kommer på fjärde plats.

Och några stora förutsättningar att göra stora resor, vare sig med fast jobb eller visstid, ligger inte inom de flesta ungdomars realistiska förväntningar.

Vad som är riktigt spännande är de två olika bilder som finns av vad som sagts under den resa bland vård- och omsorgspersonal som Reinfeldt gjorde på försommaren. I Kommunalarbetaren läser jag:

"Men Else-Marie Olsson känner inte igen den bild som Reinfeldt sprider.

- Det där med skattesänkningar talade vi inget alls om, säger hon. Vi hade ett lågmält samtal där vi resonerade om förskolans roll, barngruppernas storlek och så. "

Ylva Thörn gjorde en bra analys av Reinfeldts strategi i DN förra veckan. Om man ser vad Else-Marie tyckte att hon ville förmedla, hur hon saknar resurser att göra ett professionellt arbete, och läser vilket konto som skattesänkningar och vårdnadsbidrag finansieras ur så syns det att Reinfeldt inte direkt tagit till sig Else-Maries synpunkter;

"... Dessutom ska pengarna tas ur kommunernas barnomsorgsbudget. Sveriges Kommuner och landsting räknar med en extra kostnad om 2,5 miljarder kronor som ska finansieras genom att kvaliteten i förskolan sänks och tusentals kvinnor i barnomsorgen förlorar sitt arbete. "

Reinfeldt hade nog tagit lite för mycket intryck av barnen när han besökte förskolan, vet han inte att tvärtomspråket bara är en lek?

Men det är ju väldigt intressant att "de nya moderaterna" tycker sig känna arbetarklassen. Men om det är vanligt med svartarbete i Catarina Elmsäter-Svärds kretsar som innebär det inte att alla andra anlitar svart arbetskraft.

Men som man känner sig själv, känner man andra.

---
PS. det ryktas att Videmix Syds ägare kastat in handduken och skrivit på, nu återstår bara för Handels att få det i handen och själva skriva på. Men jag väntar med att gratta Videomix anställda till dess det är 100% klart... vill inte jinxa det.

Ömtåad salladsbarägare talar ut

Daniel Olsson skriver om salladsbarägarens bok i senaste Flamman.

Det är en väldigt skrämmande essä, där man undrar vad det kommer sig att man publicerar vilken skit som helst.

Ok, alla får tycka vad man vill. Men är en gåta varför man ger ut en bok där författarens missuppfattningar om vad som är regler på arbetsmarknaden leder till rena dumheter. Även inom opinionsbildning måste man väl ha lite ansvar för fakta?

Daniel Olsson pekar på hur författaren hela tiden gör frågan om kollektivavtal till en personlig fråga mellan henne och de fackliga företrädarna.

Hallå! Det är två parter som skrivit innehållet i avtalet, vet hon inte ens att arbetsgivarna är med?

Och ursäkta, vore det ensidigt, så är det ju en hel del som inte skulle varit med.

Daniels styrka är att han hela tiden återgår till kärnan i konflikten och sen pekar på hur författaren helt missat grejen; detta är bara en personlig snyftvals, ingenting i sak klargörs här. Eftersom det finns så lite klarlagt om motiven till vägran att teckna kollektivavtal så blir det svårt att dra någon annan slutsats än att motivet är trampade tår.

Roligast (!?) i essän är ändå slutklämmen, ett citat ur boken och en slutkommentar:

”Först och främst måste facket bli en organisation som arbetsgivare och arbetstagare vill vara medlemmar i”

Ridå.

Bollen i rullning

Mötet igår på ABF-huset, Mobilisering för gemensam välfärd, var väldigt lyckat. Nu känns det som att bollen är i rullning.

några ur panelen: Stefan Granér, Grafiska, Bengt Sand, Fastighets och Maria Bosdotter, Handels lyssnar på publikens synpunkter

Visst, det finns säkert några knutar här å var att lösa, vi är ju inte så vana vid att jobba i nätverk mellan organisationer och personer här och det var ett å annat inlägg som var väl organisationsprotektonistiska, särskilt några från publiken.

Men varför jag inte tror att det kommer att vara något som kommer att sätta käppar i hjulen är för att vi kan lära en av de viktigaste läxorna från Norge: är våra alternativ till privatiserings- och avregleringspolitiken tillräckligt konkreta så finns det saker att jobba för. Och har man en tydlig uppgift måste groll om vilken organisation som egentligen alltid haft rätt komma i skymundan. Nu skiter vi i sånt och gör det som ska göras för att utveckla vår välfärd.



Gunilla Andersson, Nätverket Gemensam Välfärd, Kajsa Lindquist, Jordens vänner och Aron Etzler, Flamman lyssnar också på publiken

Det var flera i den fackliga panelen som sa att de ville ordna fler sådana här möten på kvällstid redan under hösten, som ett sätt att gå vidare. Alla 08-or som vill hugga i för gemensam välfärd rekommenderas att haka på nu. Bollen är som sagt var i rullning, det är nu upp till alla oss på vänstersidan att förvalta den bra.

Mobilisering för gemensam välfärd - imorgon lördag!

Imorgon ska jag på detta möte, det känns angeläget.

Jag tror nämligen att det är de här arrangörerna som kommer att utgöra den viktigaste rörelsen under den kommande framtiden.

Inte bara för att få bort den sittande regeringen, utan här kan det troligtvis formas en viktig opinion för en annan politik. Och då kan vi också se en förändrad politiskt riktning än den vi sett sen vi petade borgarna i valet -94.

Och när jag ändå är igång om vad som behöver göras, så uppmanar jag er alla att läsa Aron Etzlers nya bok.Styrkan i den är att han klarar att vara kritisk mot vänstern (inkl socialdemokratin) utan att moralisera. Med en mycket mer politisk och därför rimligare analys än att tycka att "alla-som-gör-fel-gör-det-för-att-de-inte-är-rättrogna" så får man också lättare att dra slutsatsen om vad som behöver göras;

Man behöver mer än bara ha rätt - man måste också ha en strategi för att få rätt.

Så, det är vad jag känner inför morgondagens möte, här kan vi kanske samla krafterna för att kunna göra några samhällsförändringar om vänsterblocket vinner valet 2010.

Hoppas vi ses där!

Totto backar om obligatorium?

Läser på Kommunalarbetarens web att arbetsmarknadsministern plötsligt vacklar om att göra a-kassan obligatorisk.

WOW!

Det är första gången som jag sett någon från den nya regeringen faktiskt svara på frågor som ställs, istället för att upprepa sina väl inrepeterade fraser som inte svarar på frågor.

(Foto: Pawel Flato)

Men det finns en massa motsägelser i de tidigare beskeden. Till exempel omsorgen om att så många hamnar utanför, men att inte ta ansvar för att folk gick ur som en direkt effekt av att regeringen beslutade att höja avgiften OCH försämra villkoren så att många inte har glädje av den.

Eller den motsägelsen i att staten ska tvinga folk att vara med i en ideell organisation, och att en ideell organisation ska tvingas av staten att ta emot medlemmar.

Om detta resonerar faktist Littorin om i artikeln. Äntligen!

Under tiden händer saker i a-kassorna fortsatt. LO utreder en stor gemensam a-kassa för sina förbund, det ville representantskapet. SACs a-kassa har problem, de måste nu börja prata om något som aldrig hänt förr - att lägga ner. Inte för att de är där, men för att de kan hamna där.

Men det stora allvaret är ju ändå att a-kassans funktion att motverka lönedumpning är hårt ansatt av lägre nivåer och nedtrappning. Och än har inte Tottos tvivel renderat i någon beslutad kursändring hos regeringen. DET tror jag först när jag ser det.

Så det är bara att kämpa på. Ny politik kan garanteras 2010 om vi bara får med folk på det. Upp till kamp!

Oväntade kvartsfinaler i VM

Ikväll blev gruppspelet i rugby VM klart och det är helt klart överraskande hur det slutade. Mitt kära Irland hade behövt både vinna mot Argentina och göra det genom att lyckas göra fyra försök och ha 8 poäng mer än Argentina. Men inte bara misslyckades de att göra tillräckligt med poäng, de förlorade dessutom matchen. Och Argentina vann inte bara matchen, de vann gruppen – dödens grupp.


Här syns kapten Brian O'Driscoll göra ett av de två försök som Irland ändå lyckades göra.




Ett annat lag som inte gick vidare som jag lite slarvigt ändå räknade med var Wales. Fidji knep den andra kvartsfinalplatsen i den gruppen.

Skottland klarade dock sin uppgift, att vinna mot Italien. Men med små marginaler, 18-16. Kickern i Italiens lag måste drömma mardrömmar om de tre missade straffarna som sammanlagt hade kunnat ge 9 p. Hade varit kul om Italien gått vidare.

England hade också en vinna-eller-försvinna match helt oväntat mot Tonga. Men nu tog de sig samman och vann med 36-20.

Nu är det klart vilka som spelar i kvartsfinalerna och värdnationen Frankrike får redan här möta favorittippade Nya Zeeland. Argentina får nu chansen att i sitt bästa VM någonsin avancera till semin eftersom de knep förstaplatsen i gruppen och därmed får Skottland istället för All Blacks. Argentinare måste känna sig som svenskarna gjorde i fotbolls VM 1994.

Semifinalerna
6 okt 15.00 Australien – England
6 okt 21.00 Nya Zeeland – Frankrike
7 okt 15.00 Sydafrika – Fidji
7 okt 21.00 Argentina – Skottland

I princip så är nog bara Sydafrika-Fidji en given match. Som det ser ut nu så tippar jag att VM slutar så här:

1 Nya Zeeland
2. Australien
3. Sydafrika
4. Argentina

Här är lite ögongodis, ett gäng snygga försök gjorda av All Blacks.

Kändis-spotting - säger det vem jag är?

Jag sitter på tåget till Åtvidaberg och på den korta biten mellan Kungsgatan 84 vid Kungsbroplan och Centralstationen såg jag två kändisar:

Göran Johnson på Kungsbron

Joppe Pihlgren som kom ut från Pressbyrån på Centralen

Nu undrar jag vad det säger om mig att detta är ovanligt att jag ser kändisar så sällan att jag hajar till. Är det så att jag är selektiv i vilka jag känner igen? En fd fackordförande och en fd rockstjärna från 1980-talet (jo, Joppe gör väl en del fortfarande, men det är inte från nutida värv som hans nuna är bekant för mig).

För övrigt, så reflekterade jag över mitt resmål, Åtvidaberg. Laget som gick omkull när Facit gick omkull. Duon Ralf Edström och Roland Sandberg. Jag minns att Raffe var allas idol utom min, för "gubben i lådan" var min. Sandberg syntes inte mycket under match men dök upp när det behövdes - för att göra mål.

Det är också en tid som är lite före att jag själv fick börja spela 11-manna. Man körde 2-3-5. I kedjan fanns innrar och yttrar. Precis när jag fick spela "riktig" fotboll började man med de revolutionerande systemen 4-3-3, och inte så långt därpå kom 4-4-2. Det var tider det.

My good, när jag läser detta, så undrar jag - vem är den där människan?

Handels kämpar på för kollektivavtal

Mitt nuvarande fack, Handels, kämpar på för att fixa anständiga villkor för sina medlemmar som jobbar på Videomix.

Ett citat från Handels hemsida visar att det fortfarande finns ungdomar som både ser till sin egen situation OCH känner ansvar för andras:

— Ungdomarna strejkar inte bara för sin egen skull. De uttrycker att de också känner ansvar för andra unga anställda i branschen. //...

Vad kämpar de för? Från hemsidan igen:

Handels medlemmar som är anställda på Videomix butik i Kristianstad vill veta vad de ska få i lön, inte förlita sig på att butiken ska gå så bra att de får bonus. Ob-ersättningen är allra viktigast, anser de.

— Bonus kan inte jämföras med ob som Videomix gör. Ob får du för att du jobbar obekväm arbetstid, bonus för att du gjort ett bra jobb. Det borde vara en självklarhet att alla handelsanställda har samma villkor, säger handelsmedlemmen Frida Risberg till Handelsnytt.

Handels har också föredömligt nog en länk i vänsterspalten på hemsidan för Videomix. Man kan läsa flera artiklar också i Handelsnytt.

Även Kommunalarbetaren har samlat artiklar rörande Curanda i på en sida.

Rugby, politik och free Nelson Mandela

Nyss hemkommen från att ha sett Irland förlora mot Frankrike. Nu återstår bara att vinna sista matchen mot Argentina och det troligen med en hel del. Orkar just nu inte kolla efter vad som krävs.

Läste lite snabbt Alis blogg och såg något som associerade till gamla tider. George W ska enligt nå'n menat att Saddam haft ansvar för att Nelson Mandela är död... på nåt sätt...

Mina fria associationer går till en svunnen tid i en lokal på Björgårdsgatan på Söder där vi umgicks en del personer... det är en tid efter Mandelas frigivning, vilket måste vara ett tag efter februari 1990... och vår ryska neger, Anton, envisas med att spela "Free Nelson Mandela"... vi skrattade då, men Antons uppsåt var en helt annan än GWB's ... och mitt skratt nu är av en annan karaktär.

Till GWB's ära så kommer den här i repris, samtidigt som jag ska påminna om en rugbyhändelse; 1995 tillåter omvärlden igen att Sydafrika ställer upp i rugby-VM och de är värdland... och Nelson själv får dela ut "Webb Ellis Cup" till vinnarna Sydafrika. Stort.

Free Nelson Mandela, Special AKA

Nagelbitare i rugby-vm

Att mitt hjärta slår lite extra för Irland i rugby-VM kanske någon har noterat. Imorgon möts Irland och värdlandet Frankrike i gruppspelet och matchen är lite ”vinna eller försvinna”.

När jag var nere i Paris med brorsonen så var det när VM började. Vi såg premiärmatchen Frankrike-Argentina på en pub Oscar råkade få ögonen på, och det visade sig vara en av rugbypubarna i Paris. Hel otroligt att en fredag kväll på en krog med fulla franska rugbyentusiaster kunna vara på en krog med en 13-åring och inte känna minsta orolig för tråkigheter.

Ännu mer intressant är att när vi såg Sydafrika-Samoa på arenan Parc du Princes med 45000 personer på läktaren, kunde man servera starköl på läktaren utan några problem. Rugbyn bevisar sig om igen att vara ”a hooligan's game played by gentlemen”. För övrigt tror jag Oscars öron fortfarande bedövade efter fasterns vrålande "upp i linje - räkna spelare", alltså lektion 1 i försvarsspel. Har svårt att tänka mig att Samoas coach sagt mycket annat sen den matchen.

På puben två dagar tidigare var det en hög stämning, men den la sig lite när det visade sig att favorittippade ”Les Blues” inte tog kommandot som man räknat med. Det räckte inte ens med att den grymme klungspelaren Chabal (här till höger) kom in i andra halvlek. Det blev lite liv i pubbesökarna igen ett tag, men Argentina hade fått den chans de inte skulle ha och som de förvaltade väl. Helt otroligt vann Argentina med 17-12. Även om det var som i den roliga Toyota-reklamen, ”Tous derriere Les Bleus”, så räckte det inte.

För er som inte riktigt vet, så kan man kanske jämföra det med att Grekland skulle vinna mot England i en öppningsmatch i fotbolls-VM i London. Klart möjligt men högst otroligt. Fast Grekland vann ju EM -04.

Grejen är den att Pool D nu är rätt så svår att tippa. Jag trodde att det var självklart att Frankrike och Irland skulle toppa den. Jag trodde dessutom att de båda lagen hade varit med i toppen om de hade hamnat i vilken som helst av de andra tre poolerna och att de båda lagen skulle kunnat vara med i semifinalspel om det inte nu var tekniskt omöjligt eftersom de spelar i samma pool nu. Och nu är Argentina på väg att göra sitt bästa VM nånsin, om de inte redan uppnått det. Vad visste jag – uppenbarligen ingenting.

Men lika förvånande som Frankrike förlorar mot Argentina är att Irland inte vinner med nära tresiffrigt mot både Namibia och Georgien. Irland övertygar föga i sin första match, den mot Namibia. ok, de vann med 37-17, men Frankrike vann med 87-10 mot samma lag. Mot Georgien är vinsten så liten som med 14-10. Det är två försök var (ger 5 p st) och skillnaden görs genom att Irland sätter sina målsparkar efter försöken, 2p st.

Tja, så här håller man på när man är lite orolig och nervös inför en match. Statistik och analys… allt för att hitta bevisen för att laget minsann måste vinna imorgon. Tyvärr hittar jag inte de bevisen heller i tidigare möten dem emellan:

11/02/2007 Ireland 17 - 20 France Croke Park, Dublin
11/02/2006 France 43 - 31 Ireland Stade de France, St Denis
12/03/2005 Ireland 19 - 26 France Lansdowne Road, Dublin
14/02/2004 France 35 - 17 Ireland Stade de France, St Denis
09/11/2003 France 43 - 21 Ireland Telstra Dome, Melbourne

Imorgon går mp3-spelaren varm med ”Ireland’s Call”, sången som ersätter nationalsången eftersom Irland ställer upp med spelare från hela Irland, i rugbysammanhang existerar nämligen inte Nordirland.

Lägeskontroll

Bloggaden har har inte rapporterat särskilt mycket den senaste tiden, mycket att göra och dessutom har det varit premiär för Rugby-VM i Frankrike. Bloggaden var ju på plats i Paris när det satte igång, rapporter kommer senare.

Som tur är skrivs det så mycket bra och viktigt. Som Johan Persson gör, när han skriver om ett företag som ska på något sätt ersätta facket. Hur dumt som helst, läs Johans blogg!

I hemkommunen så ser vi fortsatt konsekvenserna av moderaternas ”leka affär”. Är det konstigt att den egna verksamheten går i konkurs när man inte har ersättningar som täcker kostnaderna för personal med kollektivavtalsvillkor? Klart att hemtjänstföretag inte vill teckna avtal med facket och att de dessutom känner lockelse till bedrägerier.

Kan inte nån ge Erik Langy ett starta eget-bidrag så han kan få en egen affär att leka med?

Ja, och så har regeringen kommit med budgeten, Josefin säger det så bra.

Federley, han verkar ha problem. Är det politik eller retorik som är hans gren? Och är det så jobbigt att själv inte få vara i fokus att han måste ryggdunka? Och ärligt talat, avslöja så där att han inte vet att Ulla är mer än kompetent och tror att hon är hjälplös utan Ali. Kan inte låta bli att minnas en kommentar undertecknad Federley på Katrine Kielos blogg, där han är impad av att hon ”vinner” en diskussion med Åsa Peterson, särskilt som att Kielos viktigaste poäng är att Petersons med fleras ståndpunkt är mer liberal och inte borde höra hemma hos sossarna.

Bara för att bara själv delta i name-droppningen, tack Kalle för att du uppmärksammade det.

Ali är å andra sidan skarp och kul, måste medges.

Som medlem i Handelsanställdas förbund så måste jag ju informera om att vi är i konflikt! Föga förvånande är det inte uppmärksammat, arbetsgivaren är ju inte en söt salladsbarägare.

I världen är det inte mycket bättre ställt, eller snarare värre läser jag i IFSs rapport. Kanske är det så jag borde tänka – vi blir åtminstone inte mördade för att vi jobbar fackligt, som man blir i Colombia. Bland annat läser man denna kommentar om rapporten:

Än en gång var Amerika den farligaste kontinenten för fackligt aktiva, till stor del på grund av ett enda land – Colombia. År 2006 mördades 78 människor där på grund av sitt fackliga arbete – åtta fler än under år 2005.

Tack snälla regeringen

Ge dem en örfil å skicka dem till jobbet!

Alltså, blir man trött av klappjakten på sjuka eller vad? Nu ska utbrända inte vara sjukskrivna, utan tillbaks till jobb.

Ok ok ok... visst, en del skulle må bra om man anpassade arbetsplatsen efter ens behov av att bli frisk. Vissa. Men, hallåååå!!! Är det någon som har varit på en vanlig arbetsplats de senaste 10 åren? Det är ju inte så att det är de som blivit sjuka av sitt jobb som bestämmer över arbetstakten. Men som grädde på moset så ska de ta ansvar för att arbetsgivarna skruvat upp tempot.

Alla de där åtgärderna är bara fantasier. Kom igen när vi får ett annat arbetstempo och ger folket på golvet mer att säga till om hur man ska jobba.

Dessutom så säger mannen på socialstyrelsen så här till DN:

- Vi kan inte säga att vi har någon god vetenskaplig grund för några av de här riktlinjerna eftersom själva frågeställningen om arbetsförmåga är rätt ny för den medicinska vetenskapen.

Så... man har för det första inget belägg för att det teoretiskt är rätt åtgärder, sen så har man noll koll på om det är genomförbart i verkligheten. Sådant kallas kvackeri.

Tidigare har jag skrivit om livet att vara i kläm mellan försäkringskassan, jobbet och läkare utan koll... Nu är socialstyrelsen ute å cyklar... och som man hör på finansminister Borg så passar det som handen i handsken i den gudomliga planen. Men med denna regering så är det väl knappast en slump när socialstyrelsen höftar och hittar på saker som de själva säger är grundlöst.

Dagens kulturgärning - Katastrofala omslag

Alltså... fick tipset från en i rugbyklubben... en helt fantastisk blogg om mindre lyckade skivomslag, "Katastrofala omslag".

Nästan lika fantastiska som layouten på dessa är också titlarna på många av skivorna. Och så kan man ju också läsa fel... som när jag misstog "våra" för "våta" i titeln till Ole Dole Doffs tredje.

En hit är en tidig Lasse Berghagen... var det ingen som undkom hippie-tidens drogromantik?

Som sagt, en kulturgärning och en stor källa till glädje.

Sommarkul om pigor och butlers

Roland Spånt, tidigare chefsekonom på TCO, har i gårdagens Aftonblad skrivit väldigt kul men också allvarligt om borgarregeringens pigavdrag.

Jag minns när jag jobbade som barnskötare och det fanns folk som moraliserade över att ensamstående mammor gick och handlade före de kom och hämtade sina barn, vilket överutnuttjande av samhällets resurser. Men, nu kan man få pigavdrag för, som Spånt påpekar, "privatchaufförer står utanför lördagsdiskot?"

Ibland måste man dra saker till sin spets för att man ska förstå hur sjukt det kan vara. Även om det är extrema exempel så är de ändå inte mindre sanna.

Bloggaden drar till beachen

Det finns ett väldigt gott skäl till att Bloggaden inte är på plats i Almedalen... den årliga Beachrugbyn i Tylösand!

Jepp... trots att arbestköparen hade betalat allt så valde jag det väsentliga i livet - rugby. Och när man ser bilder från tidigare års bechrugby så måste det ju framgå vad som är roligast. Dessutom, vi vet ju vad tredje halvlek innebär, här blir det i form av grillparty vid klubblokalen.

Misstänker att Halmstad rugby tänkte lägga upp saker under turneringens gång. Så släng dit ett getöga emellanåt, turneringen pågår hela lördagen.

Nu åter till packningen, får inte glömma tandskyddet!

Sluta skylla på EU för egna dumma beslut

Nu får vi veta att EU-kommissionen inte alls anser att Sverige måste ha marknadsanpassade hyror. Vill kommunminister Odell ha marknadsanpassade hyror så får han stå för det själv.

Det här är ganska vanligt när man vill genomföra beslut i nyliberal riktning. Man säger bara det magiska ordet "EU" och alla förväntas resignera inför det faktum att man röstade ja en ödesdiger söndag hösten 1994.

Sen dess har utgångspunkten i svensk politik varit att "alla visste, även om ja-sidan förnekade, var nu god å svälj". Så ska vi alla ta på oss ansvar (nej-röstarna som dock är demokrater) eller skuld (de tveksamma ja-röstarna som litade på etablissemanget) för något som är motsatt vad vi vill.

Dock missar de en sak. Även vi EU-kritiker menar att det är väldigt mycket ont som kommer att komma, direkt eller indirekt, av EU-medlemskapet, så ser vi faktiskt inte världen i svart och vitt. Inte ens EU-juridiken. EU ska ha skit för det EU gör skit... men Odell får ta ansvar för sin egen.

Men det gick bra i början. LOU, Lagen om Offentlig Upphandling, har i Sverige fått en utformning som inte skulle vara nödvändig utifrån EU-krav. I Danmark t.ex. har man en ganska offensiv motsvarighet till LOU, där förväntas man ställa sociala krav vid upphandling.

Den numera pensionerade arbetsrättsjuristen Kurt Junesjö har pekat på att begreppet "affärsmässighet" som finns i den svenska lagen är helt och hållet en svensk uppfinning. Det är det begreppet som det svenska juridiska systemet lutar sig emot när man vill hindra kommuner från att ställa sociala krav vid upphandling.

Nå ja, det är fortfarande helt fritt för det svenska politiska systemet att ta beslut om marknadshyror, det är dagens nyhet. Regeringen måste alltså själva ta ansvar för ett sådant beslut. Det bekväma i "att peka EU" går inte nu.

Så, törs Odell nu?

Ali vann mot Federley - yeah!

Det här kan man läsa på LOs hemsida:

Ali fick bucklan

Det handlar om en debatt-tävling som LO ordnade i Almedalen, och det är inte nog med att Ali vann en debatt-tävling... ämnena som debatterades var den svenska modellen och kollektivavtal.

Det känns väldigt bra att en vänsterpartist vinner när det är en av de viktigaste arbetarrörelsefrågorna som debatteras. Än bättre att Ali faktiskt inte var den som skulle ställt upp, Josefin Brink blev sjuk och Ali hoppade in i sista sekunden. Josefin hade ju heller inte gjort bort partiet, utan hade klarat det minst lika bra. Så vi har bra företrädare både i första- och andrauppställningen.

nog har Marx ändå rätt?

Sitter å slöar framför datorn så här inför midsommarafton å kollar på lite Monty Python-grejer på Youtube, när jag ser denna internatinella filosofiska fotbollsmatch.

Helt ärligt, visst är det offside? Marx har ju faktist rätt. *ler*



Fast det väcker en del andra filosofiska probelm för mig att påstå att Marx har rätt, jag är ju en extrem försvarare av principen att domaren har alltid rätt...

”Kundnöjdhet” värdelös information

Nu anmäler de tidigare anställda på Curanda företaget enligt Lex Sarah. Det är de uppgifter som de suttit på som avslöjats tidigare i Kommunalarbetaren, att man stulit tid från vårdtagarna.

Vårdtagare som blivit biståndsbedömda för viss tid har inte fått sin service på den tiden. De anställdas scheman avslöjar det när man samkör scheman mot beslut om tid. Vad jag utläser av artiklarna har ägaren kört en klassisk strategi för att dölja sitt fiffel:

- håll isär fakta så hela bilden inte är tillgänglig
- håll isär personalen för att de inte ska kunna reflektera över situationen och lägga pussel

Härska genom att söndra alltså. Har sett det förr. När jag jobbade fackligt så var det sällan ett annat slut på historien om en arbetsplats där folk mådde dåligt, ville ha hjälp men inte vågade träda fram, livrädda för öppna och dolda repressalier. Efter en viss tids jobb (från två till fyra år ca) så kom det till slut fram, det fanns ekonomiska oegentligheter som doldes bakom kaoset.

Under hela denna resa kring Curanda så har den borgerliga majoriteten gömt sig bakom begreppet ”kundnöjdhet”. Det kan inte vara fel på Curanda, för de har goda resultat i kundundersökningarna. Nu när hard facts ligger på bordet så är de plötsligt förvånade.

Jag är inte imponerad. De har nämligen blivit informerade vart efter från facket och ställda mot väggen av oppositionen när de inte gjort något. Får man obekräftad information kan man självklart inte agera, men tyder den på allvarliga missförhållanden så har man faktiskt en skyldighet att få informationen bekräftad eller avvisad som osann. Men den borgerliga majoriteten har valt att säga att kundundersökningen är en tillräcklig information för att kunna avvisa alla påståenden om Curanda som osanna.

Jag vet också hur dessa kundmätningar går till. När jag jobbade inom barnomsorgen så gjordes de årligen. Jag vet hur föräldrarna resonerade när de skulle svara. De gillade sina ungars ”fröknar” och ville inte ställa dem i dålig dager. De la in själva relativitet i frågorna, när de skulle svara så gjorde de utifrån de nya förutsättningarna, även om den förtryckta frågan inte var formulerad så. Så de svarade inte på om det var lika bra nu med hälften av personalen kvar, som det var tidigare med dubbelt så många.

Så kallad ”kundinformation” är självklart för en verksamhet intressant. Men som enda kvalitetsmått helt värdelöst. Men i det moderata Nackas drömmar om en fullständigt marknadsanpassad verksamhet så faller absoluta kvalitetsmått bort. Till exempel en så enkel sak som frågan:

Har vårdtagaren fått den omsorg som man beslutade att denne skulle få?

Så offrar man ett gäng vårdtagare för att man gjort politik på att bara använda värdelös information.

Per Johannsson granskad och (be)dömd

Det är faktiskt inte riktigt klokt vilka konsekvenser AD-domen mot Per Johansson fått. Reaktioner på bloggar (har läst dem mest i form av kommentarer till bloggar som ogillar AD-domen) är rena lynchmobben efter Per Johansson. Hans person är vansinnigt granskad och (be)dömd.

Men denna fixering vid Per Johansson som en otrevlig f-n är helt i linje med den metod borgerligheten har som Josefin Brink så lysande analyserade i sitt blogginlägg "Järnnäven mot facket":

"Metoden är klassisk: vänd på perspektiven. Utmåla löntagarnas organisationer som överheten och kapitalets företrädare som underdogs."

Någon säger att Per Johanssons beteende är oacceptabelt oavsett om han hade rätt i sak. Var finns "oacceptabelt beteende" som grund för avsked av facklig förtroendeman? En annan menar att ett labilt och hotfullt beteende är grund för avsked för en facklig förtroendeman.

Är det kanske inte en hotfull siutation, att säkerheten är akut livshotande men Connex skiter i att åtgärda det och att folk ska både köra och åka med tunnelbanan?

På partiets hemsida så återlänkades partistyrelsens uttalande i nov 2005 till Josefin Brinks kommentar om domen (sen så bloggar hon klockrent här). Det gav mig en återblick till händelserna då. Särskilt ett citat från Connex VD och partistyrelsens kommentar:

"Connex VD Pelle Svensson angrep klubb 119 i Dagens Eko den 30 september och menade att facket bedrivit 'en kampanj som inte hör hemma i en avreglerad och konkurrensutsatt verksamhet'. Connex slåss alltså för sin rätt att tjäna pengar på en skattefinansierad verksamhet och anser att Per Johansson har hotat den rätten."

Det är hur Per framför sakfrågorna som står i fokus. Men i Connex case mot Per är det bara en del, liksom i AD-domen. Det är faktiskt så att Connex menar att Per inte borde ha fått uttala offentlig kritik alls, även den han ska ha uttalat i ett trevligare tonläge. Det politiska innehållet är också fel menar man.

Vi ska komma ihåg att Connex körde tunnelbanan med SL hade ansvar för räls mm och att man bollade fackklubben mellan Connex och SL, ansvaret för säkerheten var lika hal som en tvål tappad i badkaret. Tacka f-n för att fackklubben försökte fånga den med båda händerna.

Genom att bryta ur Per Johanssons beteende ur denna kontext blir det tydligen helt fritt fram att ha en massa tyckanden om Per Johanssons person och använda de tyckandena som förevändning för att begränsa vad en facklig förtroendeman får säga när han sköter det uppdrag han fått från medlemmarna. Per Johansson i fokus, inte facket.

Ett riktigt lågvattenmärke är den som ansåg att demokratin inom SEKO måste varit satt ur spel när Per Johansson blev vald till ordförande i klubben. Snacka om patroniserande, klubbens medlemmar måste alltså ha hjälp av de arbetsgivarvänliga nyliberalerna för de veta icke sitt eget bästa.

Det påminner mig om patrons uttalande till arbetarna på Mackmyra 1906 som jag tidigare bloggat om:

"Då det är en allmän erfarenhet, att de arbetare, som ställa sig under socialistiskt förmyndarskap, just därigenom råka under förtryck och ett olidligt beroende och att socialisternas diktan och traktan går ut på att stifta split och tvedräkt emellan arbetare och arbetsgivare till bådaderas skada, så har Styrelsen för Mackmyra Sulfitaktiebolag sedan lång tid tillbaka varit fullständigt enig om att icke under några omständigheter använda sig av arbetare som ansluta sig till socialistisk fackorganisation. "

Fräls de arbetande från deras egna val.

Till Per Johansson vill jag bara säga en sak:
Jag hoppas du orkar se denna storm om din person för vad det är, ett ytterligare tillfälle att slå på facket, både dess företrädare och dess medlemmar. De slår på det som är svårast att värja sig mot, dig som person i syfte att skapa splittring. Men se det i det större sammanhanget.


Här är ytterligare några bra bloggar och artiklar som jag tycker är bra läsning om fallet och som inte fick någon naturlig hänvisning ovan:

Den Lila Röda Sidan - socialdemokraten Mikael Åhman kommenterar det juridiska
Esbatis kommentarer - Ali analyserar yttrandefrihetens ställning, dessutom hittar man här många av de arbetsgivarvänliga kommentarerna där
Kurt Junesjös hemisda - Kurts genomgång av de skäl dåvarande Connex angav vid avskedandet, en bra påminnelse om vad läget var då
Jinges Web och Fotoblogg - också här finns en del kommentarer att läsa
Domen - publicerad hos AD
LO-tidningen - första artikeln efter att domen kom, bl a att fallet kanske drivs till Europadomstolen

BLOGGADEN fixar regler

Jag har inte tidigare känt behov av att radera några kommentarer förrän nu men eftersom jag gjort det så tänkte jag att jag fixar lite förhållningsregler.

Nej, det är inte någon som jag tycker är tok-liberal vars kommentar jag raderat, det är bara en hänvisning till ett upprop som var helt utanför ämnet för blogginlägget. Dessutom saknade uppropet avsändare.

Så, nu finns det längst ner till höger, BLOGGADENs regler för kommentarer.

Dom i AD som kan ge bitter eftersmak

Att AD inte anser att den yttrandefrihet vi har i grundlagen gäller i förhållandet arbetsgivare - anställd visste vi ju när domarna Värö Bruk (AD 1994 nr 79) och Samariten Ambulans (AD 1997 nr 57) kom. I de fallen så slutade det ändå lyckligt för arbetstagarna, arbetsgivarna lyckades i de fallen inte tillräckligt att bevisa att det som sagts var illojalt.

Men på något sätt trodde jag ändå att Per Johanssons sätt att sköta sitt uppdrag från medlemmarna inte skulle kunna ifrågasättas av andra än just SEKO 119:s medlemmar. Men här har man tydligen kunnat göra en åtskillnad mellan förtroendemannen Per Johansson och den av Connex anställde Per Johansson – trots att det som anförts var saker han gjorde i sitt uppdrag.

Vad är det för signal som man vill sända ut? Det är en dom fylld med en massa tyckanden om Per Johansson som person, kanske en del sanna, men vad spelar det för roll om man tycker att han är dum? Det är väl principerna man ska döma efter?

Jag vet inte vad det är jag ska dra för slutsatser om principer efter denna dom, bara den att det är så att maktförhållandena har kraftigt förskjutits en hel del. Efter domarna 1994 och 1997 så trodde jag att det skulle väckas opinion som försköt maktförhållandena i riktningen ökad yttrandefrihet… men nu vet jag bättre.

Bittert.

Nya avslöjanden om Curanda

Nu avslöjas också att Curanda fuskat med den tid som deras kunder ska få enligt biståndsbedömning. Om de också tagit betalt eller inte från kommunen återstår att se, Kommunalarbetaren har lämnat över sina uppgifter till kommunens revisorer.

Men länge har vi i opositionen i Nacka, liksom facken, befarat att detta är möjligt och troligt. Bedriver man företag vill man ju ha pengar över efter att ha gjort rätt för sig. Är det väldigt små marginaler är det ju lätt hänt att inte alltid göra rätt för sig. Konstigare än så är det inte. Men därför väldigt farligt att överlåta kommunal verksamhet till det privata vinstintresset.

Laina Rosberg på Kommunalarbetaren borde få pris. Det arbete hon gör med att granska privata arbetsgivare som tagit över kommunal verksamhet är så så bra!

Fattigt mot huliganism

Jag tänkte inte säga något om Danmarksincidenten, men efter att ha sett Thomas Bodström (s) och Kristina Alvendal (m) debattera hur fotbollshuliganerna ska stoppas i TV-soffan kan jag inte längre låta bli.

Jaja, ok, klart man måste diskutera den akuta säkerheten. Det höll de på å munhöggs om med sedvanligt revirpinkande. Är moderaterna eller sossarna bäst på repression? Bodström indignerad över att inte moderaterna fortsätter hans förträffliga arbete, Alvendal överansträngde sig för att göra den lilla skillnaden enormt mycket större än den är.

Men de, liksom de flesta debattörer på området ställer aldrig frågan;

Vad kommer det sig att folk är idioter nog att gå in på en plan där de inte har att göra, bedriver ett våld som har föga med sporten att göra?

En ännu mer intressant fråga är;

Hur kommer det sig att huligansim inte finns i alla stora publiksporter?

För jag accpeterar inte så enkla förklaringar som masshysteri och grupptryck som enda förklaring. Vi kommer fortsatt att bli förvånade när nästa generation, som just nu är söta skolbarn, somliga aktiva inom idrottsvärlden, somliga inte alls intresserade av sport, också kommer att bete sig som den fotbollspublik vi ser idag. Eftersom frågorna aldrig ställs.

Jag minns när jag i min ungdom dömde St Erikscupsmatcher på Björknäs IPs 7manna-plan. En match blev en av pojkarnas föräldrar förbannad bara när han såg att jag skulle döma och under matchen fick jag ständiga recensioner på mina domslut. Jag var i princip på väg att utvisa denna förälder från idrottsplatsen när hemmalagets lagledare hade gått fram till föräldern och lugnat denne. På planen stod den stackars sonen och tittade ner i marken medan han sparkade lamt i gruset. Mellan tänderna hörde jag honom mumla:

- Pappa, jag vill ju bara spela.

Min bror har tränat sin äldsta sedan hon var 7 år, hon är nu 15. Där har föräldrarna varit bannlysta från lagledarbänken och fått tydliga instruktioner: det är tränarna som coachar på match, föräldrarna får bidra med glada tillrop. Respekten för tjejerna, lagledningen har varit ledande och föräldrarna får finna sig i att det är tjejernas målsättning som gäller, inte föräldrarnas.

Att min brorsdotter är mindre trolig som framtida huligan än lillkillen på Björknäs IP beror inte bara på kön, vill jag mena.

Sen den där händelsen på Björknäs IP någon gång tidigt 80-tal och min brors lagledning idag har det nog hänt en del inom ungdomsledarutbildningarna, men långt ifrån tillräckligt inom fotbollsklubbarna. Det förekommer mer än som undantag att ungdomsledare både beter sig som den föräldern och att man tillåter föräldrar att bete sig. Jag menar att klubbarna bryr sig för lite om vad ledarna gör efter de gått ledarutbildningen.

När jag gick ungdomsledarutbildningen genom rugbyförbundet i Stockholm för två år sen insåg jag kanske något som jag inte kunnat sätta fingret på tidigare. Skillnaden på fotbolls- och rugbykulturen och när den uppstår.

I värderingsövningarna gick det inte bara ut på att lära sig rugbyförbundets värderingar utantill. Vi diskuterade vad man gör för värderingarna skulle bli en naturlig del av sporten. Hur viktigt det var att tidigt sätta ner foten om värderingarna respekt för domaren och motståndarna – OCH det egna laget. Vilka träningsmoment som naturligt tränade den insikten. Att lära genom att göra och vara, inte att säga och göra tvärtom. Och vilka aktiviteter man har utanför planen.

Man har metodiken.

Inom många sporter pratar man om vilket fostrande ansvar man har, men det är nog bara i rugbyn som jag sett att man är noggrann med att kulturen kring sporten ska innehålla just fostran.

På planen har domaren en lite annan roll än att bara döma, domaren instruerar också, förebygger regelbrott och ser till att spelet sker säkert. Domaren är i ständig dialog med spelarna.

Runt om rugbyn har vi också en helt annan social aktivitet. Att bjuda motståndarlaget på mat är obligatoriskt, liksom den stund efter match när man tillsammans äter.

Det värsta brott rugbypubliken gjort sig skyldig till är att klä av sig nakna och springa över planen, streaking är ett rugbyrelaterat brott. Inte ens i länder där publiken kan vara över 50 000 personer blir det värre än så. Och någon i Monty Pythongänget ska ha sagt:

”Nobody expects a rugby riot”

Är det kanske något fotbollen kan lära av?

Att känna sig som vinnare trots förlust

Lagbild från hösten -06 då vi vann mot Malmö, borta.

Det är inte varje dag man känner sig som vinnare när man kliver av rugbyplan och har torskat med 39-0. Men så kändes det idag. Vi spelade mot Exiles, mångfaldiga svenska mästarna och som vi förlorade med 68-0 mot tidigare i våras. Visst vann de, men det gjorde ont att vinna mot oss.

Det var en match där vår moral höll och vi äntligen fick igång eget spel. Vi var långa stunder på deras planhalva i första halvlek (17-0) och också så långt som innan för deras 22-område. Det var inte utan att vi hade eget försök på känn...

Det är såna matcher som gör att man känner att det är skitkul att spela rugby med Attila!

Svenska sjukan

Hur ofta blir man inte påmind om hur sjukt vårt omhändertagande om sjuka är här i Sverige. Häromdagen träffade jag på en gammal vän som varit inne en sväng i IT-branschen och gjort karriär för att krascha själv. Försäkringskassan ifrågasatte hennes oförmåga att arbeta för att ”hon var för välartikulerad för att vara sjuk”.

Själv råkade jag för två år sedan ut för att min dåvarande husläkare inte kunde ställa en diagnos på mig, för att hon sa att mina symptom var för diffusa. Att jag t.ex. i tre veckors tid inte vågat gå å lägga mig före 5 på morgonen för jag oroa mig för att ligga sömnlös och att jag sen vaknade 7 för att jag hade dåligt samvete för allt jag inte gjort, det var för diffust. Min dåvarande husläkare tyckte tydligen att jag skulle ha kompetens att ställa min egen diagnos. Den som sedan ställdes av en psykiatriker; akut depression och ångest.

Det blir lite moment 22, man är antingen för välartikulerad eller saknar förmåga att ställa en diagnos.

Min bästa väninna har nu råkat i kris, en längre tids depressionstillstånd och nu, som grädde på moset, ett besked om att hon har en tumör på hjärnan. Vi kallar den "den lille husockupanten". Att hennes mor dog när hon var 16 år i cancer, att hon passerar radiumhemmet där modern vårdades när hon ska på egna läkarbesök gör henne kanske inte fullt rationell när hon tar emot läkarens besked om att den lille husockupanten inte utgör någon fara för livet.

Försäkringskassan drog in hennes sjukpenning, även när hon gjorde försök att arbeta halvtid och arbetsplatsen ordnade andra arbetsuppgifter. Och det värsta av allt, hennes husläkare orkade inte ta kampen och förklara sig. Inte heller ville hon inse sin begränsning på området och skicka min väninna vidare till de inom sjukvården som har kompetensen.

Mitt i detta så hör jag från en rad olika landstingspolitiker att vi har något som heter ”överkonsumtion” av vård. Det är därför det är så viktigt att vi har avgifter, för annars skulle väntrummen befolkas av folk som skulle ”konsumera” alldeles för mycket vård.

Jag vill ifrågasätta den bilden när den är skapad utifrån att människor kommer till vårdcentralen och inte kan få hjälp. Dessutom skulle det innebära att alla sådana som jag, som har fri läkarvård via arbetsgivaren, skulle drälla på vårdcentralen titt som tätt. Men de som kommer dit med besvär de inte kan få hjälp med, de kanske inte ”överkonsumerar” vård. Jag tycker jag börjar få fog för att påstå att de ”felkonsumerar” och att de inte gör det med flit, utan för att den svenska vården är inkompetent på att ge rätt insatser. Husläkare som vägrar skicka vidare, husläkare som är svaga för försäkringskassans hetsjakt och sviker sin uppgift att se till patientens bästa.

Jag måste ställa mig frågan om vem som är läkarens huvudman idag, landstinget eller Försäkringskassan. Och om hur landstingen faktiskt ställer sig till att läkare ger efter för Försäkringskassan.

Nyligen såg jag en befriande dokumentär om en norsk klinik där man behandlade hypokondriker. Det var något alldeles särskilt att se en grupp som annars väldigt ofta betraktas som de som ska hållas borta från väntrummen i hetsjakten på ”överkonsumenter av vård”. Snacka om rätt behandling. Måste vara skönt att få sin hypokondri tagen på allvar.

Dessutom så fick jag själv bättre insikter om vad hypokondri är. Och jag förstod att jag inte alls är det. Insikten påminde mig om vad skillnaden mellan hypokondri och psykosomatiskt orsakade åkommor är. Jag tror allt för ofta att de fysiska besvär man får på grund av depressioner, ångest och andra psykiska tillstånd hopblandas med hypokondri och att man tänker sig att det är något man kan bli av med om man bara lär sig lite disciplin och skärper sig och går till jobbet. Ungefär som jag blev bemött av min gamla husläkare.

Det värsta av allt i denna svenska sjuka hetsjakt på sjuka är att det faktiskt skulle gå att hjälpa de flesta. Med stöd från min chef och andra närstående fick jag rätt hjälp till slut, inom landstinget dessutom. Men inte utan att andra friska personer fick rota och med stora strider med försäkringskassan. Själv var jag ju för sjuk då för att klara det själv.

Man måste visst vara frisk för att klara att vara sjuk. Men varför jaga sjuka så de blir ännu sjukare, istället för att hjälpa. Min väninna har tappat månader där hennes kristillstånd nu mer handlar om Försäkringskassans hets och husläkarens svek. Allt min väninna vill är att kunna stå i kön i Konsum utan att krisa och kunna jobba utan att den lille husockupanten ger henne fixa idéer. Efter mina tips och råd har jag gjort det husläkaren borde gjort. Talat om att öppna psykiatrin troligen har kompetensen, och nu när hon fått kontakt känner väninnan att hon äntligen börjar få rätt hjälp.

Varför ska hon behöva förlora månader och hamna i kläm med Försäkringskassan när det var så enkelt att ”konsumera” rätt vård?

Attila-förlust, men hej! vi fixa i alla fall poäng

Det ser ut att bli en hård säsong för Attilas damer, förlust igen ikväll mot Enköping. Vi har tappat många spelare och många av våra nya spelare har spelat sin första match i år.

Men inte tappar vi humöret för det. Vi ser det här året som en säsong fyllt av träningsmatcher och satsar som vanligt på att vara bäst i tredje halvlek. Och man får inte förringa att vi ändå gjorde försök (Johanna) och att vi satte conversion-kicken efter (Teddie). 5+2 poäng alltså.

Matcher så här långt:
Sthlm Exiles Lad - Attila RG 68 – 0
Attila RG - NRK Trojan 7 – 46
Attila RG - Enköping RK 0 – 34
Uppsala RFC - Attila RG 35 – 0
Enköping RK - Attila RG 53 – 7

På lördag har vi Exiles på Årstafältet 13.00, herrarna spelar samma match 15.00. Grillparty efteråt på Årstafältet :-).

Intressant är dock att Uppsala faktist fick 5-5 mot Exiles ikväll. Förra matchen fick dessutom Exiles slita för att vinna med 13-19. Det kanske inte blir lika enkelt i år för Exiles Ladies att vinna SM-guld.

På herrsidan såg vi redan ifjol ett tronskifte när Enköping knep SM-guldet i finalen från Exiles. Dessutom har både Enköping OCH Hammarby vunnit mot Exiles i serien i år.

Jag tycker att det bådar gott för svensk rugby, att det kommer nya lag som kan göra anspråk på tronen. Men vi i Attila får väl slicka såren ett tag och komma igen till nästa säsong. Dock känns det inte riktigt så grisigt som på bilden ovan.

Fortsatt rätt väg i EU för facket

Om man ska tolka Kommunalarbetaren rätt så börjar det röra på sig i rätt riktning på flera områden inom EU-systemet. Nu Rom II som innebär ett förtydligande om ursprungslandsprincipen. T.ex. att en arbetsrättslig konflikt i ett land ska bedömas efter det landets arbetsrätt.

Med det så skulle inte Svenska SEKO ha dömts till skadestånd i Danmark för ett varsel om blockad i Sverige mot ett danskägt fartyg och heller inte Finska sjömansunionen kunnat stämmas inför brittisk domstol för varsel om strejk hos ett av de finska fartygen hos Viking Line.

Detta bådar bättre tider, fast det återstår att få bytt den svenska regeringen och dess politik.

Guru-nostalgia

Idag har jag skäl att återfinna mina gamla favoriter, Hoodoo Gurus från ”down under”.

På Youtube hittade jag väldigt många gamla videos med dem, här är texten till favoriten ”What’s my scene”. Alla fynden kommer på en lista.

(Och ja, rugbylåten sist, ”That’s my Team” är baserad hiten ”What’s my scene”. Men rugby-kopplingen är denna gång en slump, det har inget med mina skäl till nostalgi att göra idag.)

Och bilderna... säger ju allt om 'Gurus' storhetstid... 80-tal *asg*

What’s my scene
And another thing
I've been wondering lately
Oh, baby,
Tell me where have you been?
Now the stage is set
Where's my Juliet, baby?
Is it maybe
My Midsummer Night's Dream?
What's my scene?
What's my scene?
what's my scene?
tell me wat's my scene

Like a talent scout
I'm always checking out new blood
Oh, I'd do good
If you tell me your game.
Playing Solitaire
Doesn't get me where you would
And, honey, you could
Play by any rules that you care to name.
What's my scene? (I gotta know)

They say, yeah, they say
Making love, you can make it pay.
They say, yeah, they say,
But we know there's a better way
Any day.

And another thing
I've been wondering lately
Am I crazy
To believe in ideals?
I'm a betting man
But it's getting damn lonely.
Oh, honey, it only
I could be sure what I feel.
What's my scene? (I'm dying to know)
I'll never know.
Well, I concede
I've been caught in someone else's scene (but that's not me).
Where, oh where, oh where can my scene be?
Please answer – me
What's my ..?

Bittersweet

Like Wow Wipeout

My Girl

Middle of the Land

I Want You Back

Death Defying

The Right Time

Lelani

Come Any Time

1000 Miles

Miss Freelove 69

The Generation Gap

Another World

Axegrinder

NRL That's My Team

Pacific Nations rugby på Eurosport 2

Boendes i Sverige blir man ju inte direkt överöst med rugby på TV. Vid de stora evenemangen kan man ju lita på att bättre sportbarer med brittisk eller fransk anknytning visar matcher. Men annars är det ganska dött.

På senare tid har dock Eurosport 2 visat en del rugby. Nyligen var det ungdoms-VM från Irland, nu är det turneringen Pacific Nations. Just nu pågår live-sändning från Sydney, jag ser Tonga mot Australien. Nice :-). Inatt kl 4.00 visar de Samoa-Junior Allblacks (NZ), men den går också i repris under dagen, två gånger.

Det innebär möjligheter att se en hel del fin rugby som uppvärmning inför VM i Frankrike i höst. Jag bara längtar, Springboks-Manu Samoa, Parc du Prince, Paris, söndagen den 9 september.

Partiledaren avslöjad *hehe*

Vår redaktör för interntidningen Vänsterpress ska byta rum och städar för fullt. Han håller på att beta av omärkta bilder från flera tidigare redaktörer. Mitt i allt hittar han detta foto på partiledaren i en komprommiterande situation: det är Bajens reservtröja han har på sig, dessutom är den faktist lånad av utvecklingslaget. Han försöker göra allt för att kompensera med ett par Djurgårdsshorts... men det är ju bara vad ryktet säger... det kan man inte se av bilden, bara färgen.

I centrum står förstås Bloggadens egen linslus och till höger partiets ständigt lojala medarbetare Martin Hedlund. Om jag minns rätt är detta taget på Stadshagen då vi från partikansliet, med förstärkningar från övriga 84an mätte vår styrka mot riksdagskansliet i en fotbollsmatch, nån gång 2000 tror jag.

Lasse var visserligen riksdagsledamot redan då, men som fortfarande varande partisekreterare så hade han valmöjlighter om vilken sida han skulle strida på och trots att vi skulle ha Bajenstället så var hans lojalitet otvetydig i egenskap av partisekreterare.

Jag minns också resultatet, 2-2, och att jag som boss över 84ans lag hade satt mig och Lasse på topp. Det gav utdelning, jag minns en nick från mig rätt ner på en frispelad Lasse som på halvvolley satte den i nättaket nånstans ifrån straffområdslinjen. Skitsnyggt :-)

Hur kommer det sig att vi hade utvecklingslagets ställ? Jo, Anders Norin jobbade ju på distriktet på den tiden... och han var hjälptränare till utvecklingslaget.

Undrar om jag skulle kunna hitta den där lappen jag har i handen... där fanns nämligen den magiska laguppställningen...

Lysande Lindblom om Vaxholm

Jag har inget mer att tillägga till Martin Lindbloms ledare i LO-tidningen om generaladvokatens yttrande i Vaxholmsmålet. Helt enkelt lysande analys.

Vad jag framförallt gillar är hur han lyckats enkelt beskriva hur fyrkantig, verklighetsfrämmande och otymplig EU-rätt är i jämförelse med svensk arbetsrätt:

"Mer bekymmersamt är generaladvokatens resonemang om att svenska fack i förväg ska bedöma innehållet i de avtal som utländska företag eventuellt kan ha
med sig innan de kräver svenska avtal.

Resonemanget är en skrivbordskonstruktion. I fallet Laval fanns till exempel från början inget lettiskt avtal, flera månader senare redovisade letterna ett fejkat avtal som dessutom inte följdes enligt de lettiska skattemyndigheternas uppgifter."

Han pekar på det omöjliga i att kräva att facken förhandskontrollerar företagen, och drar en rimlig slutsats:

"Mer realistiskt vore en omvänd bevisbörda.//... //Inget fack lär bråka om detta, även om ett så irrationellt fackligt beteende tycks ingå i generaladvokatens föreställningsvärld."

Jo, det är en viktig delseger, GA:s yttrande, men GA ställer en del tokiga EU-resonemang på sin spets och bevisar att den sortens lagstiftning krånglar till mer än det klargör... och visar på att spelreglerna blir renare om vi håller den där domstolen borta från vår arbetsrätt.

Käka å göra rätt för sig

Nu har Hotell & Restaurang gjort det enkelt för oss att vara goda konsumenter. De har på många större orter gjort ”schyssta listor” på restauranger som har kollektivavtal.

Nu vet jag vilka lunchställen i min omgivning som är ok. Faktum är att jag funderar på några som saknas, hur det kommer sig. Men jag är inte värre än att när de tecknat avtal så går jag dit igen.

På hemsidan har också HRF gett tips om hur man ska kunna lista ut mer:

1. Kolla upp om dina favoritställen har avtal, och skriv ut den del av listan som täcker det område där du oftast äter ute.

2. Håll utkik eter SHR-dekalen. Den finns inte på alla ställen som har avtal, men där den finns uppsatt, har personalen garanti för löner och anställningsvillkor genom avtal.

3. Fråga personalen eller chefen på stället om det finns avtal. Om inte - uppmana dem att teckna.

4. Om priserna är allt för låga - t ex 19 kr för en öl eller 49 kr för en normal lunch - finns det stor risk för att stället inte har avtal, utan konkurrerar med lönedumping. (Detta gäller dock ej t ex hamburgerkedjor, som kan hålla låga priser trots att de har kollektivavtal. Fråga därför om du är osäker.)

5. Mejla avtal@hrf.net och fråga om ett ställe har avtal.

Omedelbart ska jag mejla HRF om ett par ställen jag saknade. Det kan ju finnas ställen som inte saknar avtal, som jag tar för givna ska ha avtal med HRF men som har med Livs, Handels eller annat fack. De ska jag ju naturligtvis behandla som schyssta.

Känns skönt att veta att jag kan äta och dricka och göra rätt för mig.

Uppvigling i karaoke-form

Läste det gravallvarliga i Hanna Löfqvists blogg, att man i Tyskland i preventivt syfte arresterade folk som sjöng Internationalen...

Här tänkte jag ägna mig åt lite uppvigling i form att reklam för en sida med Internationalen i många varianter - i karaoke-form! Allt för att festen ska bli lite roligare... men kanske man ska vara försiktig så att tyska polisen inte får reda på det...

Enjoy!

PS. Vilken är din favoritkombination? Jag tror min är bossanova/ polska...

Du ska ha tacket!

Idag i tidningen City så tackar "kvinnan i Stureplansvåldtäkten" alla som stöttat henne för stödet. Hon berättar att om hon förstått vad hon skulle blivit utsatt för under rättegången så hade hon nog inte orkat fullfölja.

Men, det är hon som ska ha tack, från alla oss kvinnor. För att hon ändå fullföljde. Hon gjorde det självklart för sig själv och det är mer än ett tillräckligt skäl. Men det är oerhört viktigt för oss andra att hon satte gränsen för vad män får göra och inte göra. Särskilt när vårt rättsystem misslyckas med det.

Det måste ju vara något helt galet med den gängse synen på kvinnors sexualitet när en kvinna ska behöva utstå följande upplevelse i en svensk rättsal:

"Jag klandrar mig själv för att jag inte bara ställde mig upp och gick ut ifrån rättegången. För ingen, ingen ska behöva försvara sitt tidigare sexliv eller sitt privatliv efter en våldtäkt. Under rättegången kände jag mig som den skyldiga, för hur kunde jag vara så dum att jag följde med två killkompisar hem efter krogen, varför hade jag druckit alkohol och varför var jag ens ute och festade på Stureplan? Den ena åtalades advokat, Björn Sandin, ställde mig en fråga liknande 'vad trodde du att ni skulle göra, dricka te eller?' Men inte trodde jag att jag skulle bli våldtagen den där natten i mars i alla fall. Dumma, naiva brud, den som ger sig in i leken får leken tåla."

Kvinnor blir på det här sättet uppdelade i två kategorier, de som är tillgängliga för sex för vem som helst, och de som inte är tillgänliga. Har man haft sex är det alltid fritt fram. Kvinnor har inga valmöjligheter, har inte en egen vilja i sin sexualitet.

Alla som ställer upp på den bilden av kvinnlig sexualitet måste ha en enormt taskig manlighetssyn, eftersom det är så enormt viktigt att försvara mäns rätt att ta för sig hur som helst när andan faller på. För det är precis det som är den andra sidan av myntet.

Men du ska ha tack, du "kvinnan i Stureplansvåldtäkten". Du gör oss alla kvinnor en tjänst när du står upp för rätten att bestämma själv om dina sexuella val, det befriar oss alla som pådyvlas en sexualitet baserat på en märklig syn på mäns rätt till kvinnors kropp.

Delseger i Vaxholmsmålet

Idag kom generaladvokatens yttrande över Vaxholmsmålet. Det viktigaste blev gjort, han redde ut att Sverige inte har brytit mot EU-regler genom att hantera utstationeringsdirektivet som vi gör. Alltså, det är helt ok att ha vår kollektivavtalsmodell som garant för minimilöner, det strider inte i sig mot EU:s principer om fri rörlighet, icke diskriminering eller proportionalitet. Och Lex Britannia håller. *puh* :-)

Nu återstår domstolens dom, den kommer sent i sommar eller tidig höst. Men det ska mycket till för att Sverige ska bli fällda.

PS. Är det någon mer än jag som mår illa av den libanesiska militärens bombningar i palestinska flyktningläger? Läs Ali Esbati, där han beskriver faktaförvanskningen, hur det först "tros" finnas kopplingar till Syrien och al-Qaida, sen faller "tros" bort, och det är ett faktum... redaktionella ändringar som leder till nytt innehåll... kreativ journalistik?

"Olycklig fördelningsprofil"?!

Josefin Brink skriver krönika i utmärkta webtidningen Efter Arbetet om hur ogranskad regeringens politik är. T.ex. är det föga känt att utfallet av de skattesänkningar som hittills genomförts och aviserats är att den rikaste tiondelen får 47 procent, medan den tiondel som har lägst inkomster får 2,5 procent.

Enligt Josefin lär visst en förvånad finansminister Borgs svar på den uppgiften vara:

"det blev en olycklig fördelningsprofil”

Ganska iskallt. Förvåningen övertygar inte mig.

Är det någon mer än jag som noterat nyheterna bland reklamannonserna? Lyxbåtar och swimmingpoolar har ju inte varit det som tidigare varit lönsamt att annonsera för på det sättet. Och samtidigt jagas matpriserna värre än någonsin, så jag börjar undra om de lågpriskedjorna klarar kostnaderna för normala arbetsvillkor och löner.

Det är i alla fall så att marknaden tycks ha förstått i vilka hushåll stålarna finns... fördelningsprofilen har nått fullt genomslag där.

... eh ... bevisar att öst gör som väst kanske?

Det stora beviset för att schalgerfestivalen handlar om nationalism och inte musik är visst den lista som SvD publicerar idag över vilka som gav toppoängen till vilka.

Sen så menar någon att det är hemskt att man i öst inte förvaltar det hela bättre från öst, nu när man fått bli med. Man måste fråga sig om han menar att det finns ett outtalat villkor om att rösta på väst för de östländer som är med;

Att Serbien vann säger jag inget om, men de gjorde det för att alla forna Sovjet- och Jugoslavienländer röstade på dem, säger Bakir Prlja, ordförande i Bosniska Hercegovinska riksförbundet i Sverige.

Han är oroad för att tävlingen blir ointressant ”eftersom det inte handlar om musik utan om människor från Östeuropa och Balkan som uttrycker sina nationalistiska känslor”.

Alltså hallå, det kanske ändå är så att det inte finns något som är en "rätt låt"... det är ju liksom en fråga om tycke och smak också. Och grejar man inte den faktorn så ska man kanske inte titta på Melodifestivalen. Eller så är det kanske ett misstag att låta tv-tittarna rösta? Den slutsatsen kan man ju dra av experterna som tyckte att de inte röstade rätt... likaså från den bosniska föreningen ovan. Eller kanske behållit det hela som en västklubb.

I bevisföringen ser vi ju att det inte bara är öst som röstar på öst... Norden är ju rätt så bra på att rösta nordiskt... vi råkar bara inte vara så många så att vi kan vinna på det... dessutom så har vi ju en fördel med att det är land för land som röstar, hade det varit en person - en röst så ska vi påminna oss om att vi är ganska få som befolkar de nordiska länderna.

Jag hade först inte tänkt att lägga mig i den debatten som dundrar om öst kontra väst utifrån en tävling i musik... men tänker göra denna uppmaning till de som tycks dö av indignation:

Skit nu i vem som vann. Om du hittade några låtar som du gillar, ägna tid åt att lyssna på dem, det är bästa sättet att använda musik. Och om du varken gillar låtarna, motiven för folks val eller resultatet: så måste du inte titta på Melodisfestivalen, man kan stänga av TVn.

Själv kör jag Tysklands bidrag i repris, den låter likadant trots sin 19e plats. Det finns inga politiska undertexter till varför jag gillar den... men det kanske har med min uppväxt i USA att göra, att jag känner igen något som påminner om Fred Astaire.

Kreativ historieskrivning

Makten över historieskrivningen är inte direkt ocentral i kampen om kollektivavtalens vara eller icke vara. Nu avslöjas att Strålarnas förskola på Lidingö kanske ändå sparkade Jimmy för att han var fackligt aktiv, inte att han saknade kockutbildning som passade profilen.

För det var skälet till att fackligt aktive Jimmy inte kunde arbeta kvar, man skulle ha kost som sin profil på förskolan. Man fick efter förhandlingar dock behålla honom, men det blev bara halvtid.

Nu visar det sig att man inte har ett kök som passar för syftet, man får inte laga mat där för att köket inte är utrustat så att man kan separera råvaror, som rått kött, fisk och kalla grönsaker till sallad. I tisdags polisanmälde inspektörer från Miljö- och hälsoskyddsnämnden förskolan.

Det är ju inte första gången som historien förändrats vartefter en konflikt pågår. Läser man på Byggnads hemsida ser man hur företaget på Vaxholm tecknar avtal med det lettiska facket – efter att man sagt att man redan har ett. På Wild’n’Fresh så förändrades informationen vartefter. På Curanda sa ägaren att hon har bättre villkor än vad som annars gäller – men hon hade aldrig läst ett avtal. Hon tog dessutom kontakt med ett försäkringsbolag i efterhand för att teckna försäkringar, något som redan borde varit på plats om hon ska göra anspråk på att ha likvärdiga eller bättre villkor.

Det är inte så lyckat att påstå att saker och ting är på ett visst sätt om det faktiskt går att ta reda på att det inte är sant. Men att arbetsgivare gång på gång gör det visar väl på att tuppkammen växt på dem i detta politiska klimat. De räknar väl iskallt med att få komma undan med lögnerna. Men det det som göms i snö.

DN-analys med utgångspunkt från LKAB-lögner

Vinnaren skriver historien, brukar man säga. Men det är också så att man kan försöka skriva historia för att framställa en vinnare, eller vinnaren i dålig dager. Nu DN, i dagens ledare.

Ok, den handlar om regeringen och lite annat, men där finns en vad man kan kalla halvtidsanalys av avtalsrörelsen. Tesen är att den kostar mer än vad svensk ekonomi (vilka svenskars ekonomi?) tål då Handels och Svensk Handel gjorde upp mot Svenskt Näringslivs vilja, men inom LO-samordningen, och att Gruvtolvan driver helt galna krav utöver centralt avtal och utom LO-samordningen.

Men frågan är om vad det var som drev gruvarbetarna till strejk, och det har ju också avslöjats. LKAB skötte inte sina lokala åtaganden. Inom det centrala avtalet alltså. T.ex. att diskutera utlägget av löneutrymmet, definiera löneutrymmet, bestämma vad som ingår i utlägg och inte. Sen ville man ha kompensation för åren man stått tillbaka, under avtalsnivåerna som var tidigare. LKAB sa att facket borde inte vilja ha konjunkturanpassade löner, men det är ju vad de haft under ett antal svåra år. Det gör sig inte att bara kasta ur sig sin tolkning och sen gå därifrån med utgångspunkten "take it or leave it". Det är inte att förhandla.

Det är nog inte tid för att skriva 2007 års gruvstrejks historia än, saker och ting är ju inte klart. Men än så länge har fakta om att LKAB vägrade förhandla framkommit. Nu sitter de och förhandlar.

Att göra en halvtidsanalys av avtalsrörelsen där man på felaktig grund säger att gruvarbetarna fått utöver LO-samordningen, samtidigt som man dessutom tycker att det är galet med ett avtal inom LO-samordningen... det är rörigt det. Men man vill väl skriva historia före den är klar, så man garanterar vem som äger sanningen.

... doing the omoralisk röstning?!

Jajaja... jag röstade oxå... och mot alla odds, Lisa röstade på Tyskland!

Är sällan att ett tyskt bidrag fallit mig i smaken, men det gjorde det verkligen den här gången, och en sån låt brukar inte låta bra på tyska. Vilken överraskning!

Så jag föll till föga och röstade... och är för trött för att analysera vad det står för... jag låter det bara vara så.

Typiskt att det inte gick så bra... kom ju efter the Ark... fast, låten försvinner ju inte bara för att inte alla människor i Europa tyckte som jag. Å här är den igen, i repris. Enjoy!

Blairway the Vicious way

Ali länkade till en kul animering av Blair sjungandes sin egen version av "My Way", väldigt kul...

Fast som gammal punkare så blir jag ju barnsligt förtjust i denna tecknade bild i The Guardian. Sid Vicious is back *hehe*

Kielos: stödköp för Schlingmann

Alltså, Katrine Kielos har en humor helt i min smak...

http://kkielos.blogspot.com/2007/05/std-propagandaminister-schlingmann-lite.html

Gruvarbetsgivarna kvinnornas förkämpe?

Det är väldigt intressant att se arbetsgivarföreträdare, som gruvarbetsgivarnas Bengt Huldt, kämpa så hårt för kommunals lågavlönade kvinnor. Liksom många andra borgerliga kritiker av gruvarbetarnas vilda strejk.

Men hallå, om ni har en sån omsorg om Kommunals medlemmar, var är sympatierna? Deras avtalsrörelse pågår för fullt och Kommunal har problem att få arbetsgivaren att ens formulera sitt bud i skrift.

Det finns många bud om vad man bråkar om på LKAB. Detaljerna är inte kända, vilket gör att vi alla bör vara försiktiga med att bestämt förstå vad det hela handlar om.

Men hör man de fackliga företrädarna så är de förbannade på att arbetsgivaren vägrar att förhandla lokalt på ett seriöst sätt. Jag har uppfattat kärnan vara att LKAB har sagt att man tolkar det centrala avtalet på ett sätt (8oo kr, punkt slut) men att facket tycker att

a) det inte är rätt tolkning
b) man borde lokalt kunna diskutera kompensation för att man stått tillbaks i många år, man vill komma ikapp

Det är också därför de centrala parterna träffas imorgon. För att diskutera (inte förhandla) om vad man kan förhandla om lokalt.

Hur denna situation kan leda till slutsatser att gruvarbetarna är på väg att sno kommunalarnas löner (jaja, det är kanske drastiskt att påstå att någon säger så, men det är så jag upplever tonläget) är att resonera i lite väl många och långsökta led. Gruvarbetarna kan nog få rättvisa utan att det äventyrar kommunalarbetarnas löner.

Dessutom är stödet för gruvstrejken stor på Kommunalarbetarens web, 67% i skrivande stund. Kanske kan brudarna som jobbar i kommunerna själva få säga vad de tycker?

En polare kommenterade på mejlen ett TT-meddelande om Bengt Huldts kritik av gruvarbetarnas bristande solidaritet med brudarna:

Gruvornas arbetsgivarförbunds vd Bengt Huldt har ju säkerligen varit en av de allra hårdaste förkämparna för låglönesatsningar på kvinnor i offentlig sektor. Klart killen ska ha en TT-rubrik, liksom.

För övrigt, kan man läsa i en artikel i Metro om dessa arbetsgivare på avtalsområdet, som ville sänka lönerna. De har i genomsnitt höjt sina egna löner med 83%.

Att förstå strejken och beklaga behovet

Gruvarbetarna på LKAB i Kiruna strejkar vilt för att LKAB lämnar ett lokalt skambud och vägrar sen att förhandla vidare. Den nya Arbetarregeringens boss Reinfeldt ryter i och säger till dem att gå tillbaks i arbete. Strejken tycks sprida sig.

Vad ska man säga. Det är lätt att förirra sig i en massa juridik och säga att gruvarbetarna gör fel, att det är olagligt att strejka under fredsplikten. Jo, så är det ju.

Men, jag kan inte annat än känna med gruvarbetarna, trots att de bryter mot spelreglerna. Jag vet hur det känns att förhandla lokalt och under fredsplikt om hur det centrala avtalet ska tolkas och uppleva att arbetsgivaren inte alls lever upp till de löften om generösa tolkningar som gavs centralt.

Jag jobbade fackligt i Nacka Kommun när de individuella lönerna kom. Det var en riktig pärs. Här hade förbundet gjort upp om att lönerna skulle vara differentierade, utifrån vissa kriterier ELLER andra grunder. I avtalet stod det då, 1993, att man också kunde komma överens lokalt om ett lönesystem. Man kunde det om man ville, men man var inte tvungen.

Hur tvungna kände sig mörkblåa och djupt ideologiska Nacka Kommun att lyssna på de anställda tror ni? Vi hade utbildningar för våra arbetsplatsombud, de i sin tur hade studiecirklar på arbetsplatserna för sina arbetskamrater. Det dokumenterades hur folk tyckte att ett lokalt lönesystem skulle se ut. Medlemmarna i Kommunal hade verkligen varit kreativa, tänkt till och visste hur det skulle se ut.

Jag vet inte hur många gånger jag var med, men varje års lokala varv, som de lokala löneförhandlingarna kallades, slutade på samma sätt. Det var oftast sen vår, vi hade legat på länge för att få arbetsgivaren att diskutera hur löneprinciper skulle kunna omsättas i tydligare lönesystem men vi blev sittande där, med nära 2 000 individuella lönebud att förhandla om. Sommaren och semestern närmade sig och folk ville ha ut sin löneförhöjning, även om den var orättvist satt. Vi fick sätta oss och försöka göra budet mindre dåligt, som om vi kunde veta hur folk jobbade.

Hur kan man komma i kläm på detta sätt? Jo, för om man decentraliserar delar av avtal utan att ge det lokala facket möjligheter att säga nej, så är det arbetsgivarens tolkning som vinner. På många avtalsområden kör man med s.k. stupstockar, att om man inte kommit överens lokalt så faller det hela ut på ett sätt som inte någon lokal part vill. Man tvingas till förhandlingsbordet och tvingas komma överens. Men när principer är löst skrivna, löftena om att man ska vara schysst lokalt bara är muntliga och man saknar stupstockar, så fungerar det inte med lokala förhandlingar under fredsplikt. Jo, man tecknar ju avtal, folk får ut sina löner, men ingen utom arbetsgivaren blir nöjd med utfallet.

Så vad kan jag säga om gruvfolkets strejk? Ja, den är olaglig. Det är inte bra att bryta mot spelregler för vi vill inte att motparten gör det. Men kan jag moralisera över att de i förtvivlan över att arbetsgivaren vägrar att förhandla på anständigt sätt tar till vild strejk? Jag kan bara tycka att det är olyckligt att de känner sig försatta i den situationen.