Jag sitter på tåget till Åtvidaberg och på den korta biten mellan Kungsgatan 84 vid Kungsbroplan och Centralstationen såg jag två kändisar:
Göran Johnson på Kungsbron
Joppe Pihlgren som kom ut från Pressbyrån på Centralen
Nu undrar jag vad det säger om mig att detta är ovanligt att jag ser kändisar så sällan att jag hajar till. Är det så att jag är selektiv i vilka jag känner igen? En fd fackordförande och en fd rockstjärna från 1980-talet (jo, Joppe gör väl en del fortfarande, men det är inte från nutida värv som hans nuna är bekant för mig).
För övrigt, så reflekterade jag över mitt resmål, Åtvidaberg. Laget som gick omkull när Facit gick omkull. Duon Ralf Edström och Roland Sandberg. Jag minns att Raffe var allas idol utom min, för "gubben i lådan" var min. Sandberg syntes inte mycket under match men dök upp när det behövdes - för att göra mål.
Det är också en tid som är lite före att jag själv fick börja spela 11-manna. Man körde 2-3-5. I kedjan fanns innrar och yttrar. Precis när jag fick spela "riktig" fotboll började man med de revolutionerande systemen 4-3-3, och inte så långt därpå kom 4-4-2. Det var tider det.
My good, när jag läser detta, så undrar jag - vem är den där människan?
2 kommentarer:
Menar du inte 4-2-4? 2-3-5 övergavs väl på 1940-talet redan? Eller höll damfotbollen fast längre vid den uppställningen än herrarna?
joo, viss var det fortfarande ett tag på tidigt 70-tal? eller är det farsans historier från den norska fotbollen... tom lund å gänget... fast, tom lund var nog kanske samtida med sandberg-edström... pappa var ju tränare åt honom nån gång före jag föddes i oslos stadslag, som pojklagsspelare alltså.
numera så brukar tom lund spela boule utanför min kusins lägenhet i lilleström med några andra gamla lilleström-profiler...
Skicka en kommentar