Men, det är hon som ska ha tack, från alla oss kvinnor. För att hon ändå fullföljde. Hon gjorde det självklart för sig själv och det är mer än ett tillräckligt skäl. Men det är oerhört viktigt för oss andra att hon satte gränsen för vad män får göra och inte göra. Särskilt när vårt rättsystem misslyckas med det.
Det måste ju vara något helt galet med den gängse synen på kvinnors sexualitet när en kvinna ska behöva utstå följande upplevelse i en svensk rättsal:
"Jag klandrar mig själv för att jag inte bara ställde mig upp och gick ut ifrån rättegången. För ingen, ingen ska behöva försvara sitt tidigare sexliv eller sitt privatliv efter en våldtäkt. Under rättegången kände jag mig som den skyldiga, för hur kunde jag vara så dum att jag följde med två killkompisar hem efter krogen, varför hade jag druckit alkohol och varför var jag ens ute och festade på Stureplan? Den ena åtalades advokat, Björn Sandin, ställde mig en fråga liknande 'vad trodde du att ni skulle göra, dricka te eller?' Men inte trodde jag att jag skulle bli våldtagen den där natten i mars i alla fall. Dumma, naiva brud, den som ger sig in i leken får leken tåla."
Kvinnor blir på det här sättet uppdelade i två kategorier, de som är tillgängliga för sex för vem som helst, och de som inte är tillgänliga. Har man haft sex är det alltid fritt fram. Kvinnor har inga valmöjligheter, har inte en egen vilja i sin sexualitet.
Alla som ställer upp på den bilden av kvinnlig sexualitet måste ha en enormt taskig manlighetssyn, eftersom det är så enormt viktigt att försvara mäns rätt att ta för sig hur som helst när andan faller på. För det är precis det som är den andra sidan av myntet.
Men du ska ha tack, du "kvinnan i Stureplansvåldtäkten". Du gör oss alla kvinnor en tjänst när du står upp för rätten att bestämma själv om dina sexuella val, det befriar oss alla som pådyvlas en sexualitet baserat på en märklig syn på mäns rätt till kvinnors kropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar