Dom i AD som kan ge bitter eftersmak

Att AD inte anser att den yttrandefrihet vi har i grundlagen gäller i förhållandet arbetsgivare - anställd visste vi ju när domarna Värö Bruk (AD 1994 nr 79) och Samariten Ambulans (AD 1997 nr 57) kom. I de fallen så slutade det ändå lyckligt för arbetstagarna, arbetsgivarna lyckades i de fallen inte tillräckligt att bevisa att det som sagts var illojalt.

Men på något sätt trodde jag ändå att Per Johanssons sätt att sköta sitt uppdrag från medlemmarna inte skulle kunna ifrågasättas av andra än just SEKO 119:s medlemmar. Men här har man tydligen kunnat göra en åtskillnad mellan förtroendemannen Per Johansson och den av Connex anställde Per Johansson – trots att det som anförts var saker han gjorde i sitt uppdrag.

Vad är det för signal som man vill sända ut? Det är en dom fylld med en massa tyckanden om Per Johansson som person, kanske en del sanna, men vad spelar det för roll om man tycker att han är dum? Det är väl principerna man ska döma efter?

Jag vet inte vad det är jag ska dra för slutsatser om principer efter denna dom, bara den att det är så att maktförhållandena har kraftigt förskjutits en hel del. Efter domarna 1994 och 1997 så trodde jag att det skulle väckas opinion som försköt maktförhållandena i riktningen ökad yttrandefrihet… men nu vet jag bättre.

Bittert.