Trötta på vara ”good girls”

SKL – Sveriges Kommuner och Landsting – är nöjda, Almega suktar. Men Vårdförbundet har tröttnat. Vad handlar det om? Jo, de ensidiga hyllningarna från arbetsgivarna till SKL:s sifferlösa och löpande avtal med Vårdförbundet.

Almegas Jonas Milton hänvisade till hur lyckosamt det varit för sjuksköterskorna att släppa avtalen till nivån chef-anställd och tyckte att städarna skulle ta efter.

Men nu tar Vårdförbundet bladet från munnen. Det var kul i början, men sen har det bara gått utför. Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund säger i ett pressmeddelande:

”- Förra året var den genomsnittliga löneökningen för en svensk sjuksköterska 2%. Och en vanlig lön för en nyutexaminerad sjuksköterska, med minst tre års högskoleutbildning bakom sig ligger idag kring skandalöst låga 18 000 kronor i månaden.”

Men självklart handlar det inte om att det lönar sig så mycket för sjuksköterskorna. Vi har nog missuppfattat för vem skull man ska ha taskiga kvinnolöner.

Josefin Brink har däremot förstått det hela, det är ju för att regeringen inte ska behöva leva med en saboterad samhällsekonomi! Och Handels, vilken taskig solidaridaritet.

Hotell- och Restaurangs Ella Niia ställer en häpnadsväckande fråga i LO-tidningen 30/3:

”-Och varför är det alltid kvinnor som ska hota samhällsekonomin?”

Och Vårdförbundets Anna-Karin Eklund vittnar vidare:

”…det är många medlemmar som reagerar starkt på bilden av våra yrkesgrupper som föregångare i kampen för kvinnolönerna.”

Men hon tänkte kanske inte på att den ”nya arbetarregeringen” och arbetsgivarna kanske tycker att det är att föregå med gott exempel å ta ansvar för samhällsekonomin?

Men vi fattar... de är trötta på vara deras good girls…