Mythbusting

Så här inför påsk börjar en å en annan att ana att påskharen kanske inte finns. Då kan det kanske vara på sin plats att passa på att avslöja några myter till.

Metro avslöjade nyligen:

Vallöfte till fattiga blev klipp för rika

Något som LO-ekonomerna räknade ut före valet, jobbavdraget gynnar i första hand de högavlönade.

Kalle Larsson avslöjar något häpnadsväckande (för borgarna alltså):

Det är redan olagligt att bidragsfuska!

Det med anledning av att alliansregeringen tänker föreslå en ny lag om bidragsbrott, trots att lagrådet talat om att det redan är olagligt att bidragsfuska.

Den 8 mars avslöjades två myter...

Littorin i GP:

Facket tog i för hårt i Göteborg

Littorin försvarar inte alls kollektivavtal mer än att han säger att det är lagligt att vidta stridsåtgärder och att det kan så förbli. Facket borde helt enkelt bara avstå. Jo, då kan det ju vara ok att ha kvar en lag som man inte gillar, begär bara självsanering.

En bubblare mythbusting-listan är nog ändå jag en stolt medskyldig till (jag hjälpte Lina Hultman och Josefin Brink på ett hörn):

Kvinnor förlorar på privatiseringar!

Vi släppte rapporten den 8 mars och det var ett rätt så intressant jobb. Alla dessa bestämda åsikter om hur det är när man privatiserar offentlig verksamhet, men så lite undersökt. Vi fick lov att erkänna att det finns mer att undersöka och en del slutsatser som på grund av bristande information inte kan dras. Men klart var att de fakta som fanns pekade entydigt i en riktning:

Kvinnor förlorar på privatisering!

(tål att upprepas om och om igen)

Dock är nog Svenskt Näringsliv skyldiga till den största mythbustingen själva:

SN är en kraftigt centralistisk partsorganisation!

Länge har de försökt reparera skadan från 1902 då de bildades. Det var en näsa att på så sätt avslöja att det fanns behov av att organisera sig på arbetsgivarsidan. Det var ju att mer eller mindre erkänna och legitimera att det fanns en motpart, en fackföreningsrörelse.

På 1980-talet började man vädra morgonluft och på 1990-talet så upphörde man att komma till förhandlingsbordet. Man bytte namn från Svenska arbetsgivareföreningen till Svenskt Näringsliv för att tvätta bort partsstämpeln. I nyliberalismens nya era fanns det inga konflikter. Man förordade decentraliserade avtal, helst uppgörelse direkt mellan lägsta chef och anställd.

Men nu vet vi. Det var i alla frågor där facket hade behov av centrala uppgörelser som det var dåligt. Så länge alla gick på det upprätthöll man skenet. Men nu har de själva avslöjat sig som långt mer centralistiska än någonsin LO skulle kunna drömma om att vara.

Att låtsas fortsätta att tro på påskharen ger mest belöningar, man får påskägg ett tag till... men det är mindre lyckosamt att fortsätta blunda för ovanstående fakta.