31 mars 2007

Trötta på vara ”good girls”

SKL – Sveriges Kommuner och Landsting – är nöjda, Almega suktar. Men Vårdförbundet har tröttnat. Vad handlar det om? Jo, de ensidiga hyllningarna från arbetsgivarna till SKL:s sifferlösa och löpande avtal med Vårdförbundet.

Almegas Jonas Milton hänvisade till hur lyckosamt det varit för sjuksköterskorna att släppa avtalen till nivån chef-anställd och tyckte att städarna skulle ta efter.

Men nu tar Vårdförbundet bladet från munnen. Det var kul i början, men sen har det bara gått utför. Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund säger i ett pressmeddelande:
”- Förra året var den genomsnittliga löneökningen för en svensk sjuksköterska 2%. Och en vanlig lön för en nyutexaminerad sjuksköterska, med minst tre års högskoleutbildning bakom sig ligger idag kring skandalöst låga 18 000 kronor i månaden.”
Men självklart handlar det inte om att det lönar sig så mycket för sjuksköterskorna. Vi har nog missuppfattat för vem skull man ska ha taskiga kvinnolöner.

Josefin Brink har däremot förstått det hela, det är ju för att regeringen inte ska behöva leva med en saboterad samhällsekonomi! Och Handels, vilken taskig solidaridaritet.

Hotell- och Restaurangs Ella Niia ställer en häpnadsväckande fråga i LO-tidningen 30/3:
”-Och varför är det alltid kvinnor som ska hota samhällsekonomin?”
Och Vårdförbundets Anna-Karin Eklund vittnar vidare:
”…det är många medlemmar som reagerar starkt på bilden av våra yrkesgrupper som föregångare i kampen för kvinnolönerna.”
Men hon tänkte kanske inte på att den ”nya arbetarregeringen” och arbetsgivarna kanske tycker att det är att föregå med gott exempel å ta ansvar för samhällsekonomin?

Men vi fattar... de är trötta på vara deras good girls…

Rättvisa trots F-skattsedel

F-skattsedelns förträfflighet solkas ständigt av verkligheten. För att komma runt anställningsansvar försöker arbetsgivare in absurdum tolka sina möjligheter att ta in folk på uppdrag. Men arbetstagarbegreppet sätter krokben.

Nu visar det sig att man försökt utnyttja ett gäng polacker igen. Företaget Industri & Bygg i Karlskoga AB drabbas av en skattesmäll på drygt 274 000 kronor för år 2006 på grund av obetalda arbetsgivaravgifter för byggnadsarbetare från Polen.

Det är tyvärr så att ganska många människor som har F-skattsedel tror att det i sig gör att man i varje arbetsuppgift hos annan automatiskt blir uppdragstagare och inte arbetstagare. Alltså drabbar F-skattsedel-eländet fler än det nödvändigtvis skulle behöva.

Det är faktiskt så att det inte ens är säkert att man behöver acceptera sämre villkor än vad uppdragsgivaren annars har i sitt kollektivavtal, även om man gjort upp med uppdragsgivaren. Kan man visa på att man egentligen faller under arbetstagarbegreppet, så kan man hävda kollektivavtalets villkor. Det finns dessutom goda chanser att hävda en tillsvidareanställning.

A. Vilka villkor gäller om man är arbetstagare?

AD slog fast i domen 1990 nr. 116 att det ”inte [är] avgörande vad parterna i ett avtalsförhållande har valt att kalla sitt avtal utan hänsyn skall tas till den sakliga innebörden av avtalade och de faktiska förhållanden under vilka den ena parten har utfört arbete åt den andra.”

B. Genom rättspraxis har man kommit fram till att arbetstagarbegreppet lyder enligt följande:
1. arbetspresterande parten har att personligen utföra arbetet
2. han/hon har så gott som själv utfört arbetet
3. han/hon ställer sin arbetskraft till förfogande för arbetsuppgifter som uppkommer efterhand
4. arbetet är av varaktig karaktär
5. han/hon är, på något sätt, förhindrad att utföra liknande arbete för annan än huvudmannen
6. arbetet står under huvudmannens kontroll och det måste utföras enl hans/hennes direktiv
7. huvudmannen tillhandahåller arbetsredskap och material som krävs för arbetets utförande
8. ersättning för direkta kostnader utgår för arbetspresterande part
9. ersättning för arbetet utgår minst delvis som garanterad lön av något slag
10. han/hon är ekonomiskt och socialt jämställd med en arbetstagare

Det avgörs från fall till fall om hur många av ovanstående kriterier måste vara uppfyllda. Man säger att omständigheterna talar tillsammans vid en helhetsbedömning för eller emot föreliggande av arbetstagarbegreppet men har var för sig ingen avgörande betydelse.

C. Om man är tidsbegränsat anställ på felaktiga grunder kan man hävda tillsvidareanställning.
Paragraf 36 i LAS är är min älsklingsparagraf i LAS, så här står det:

36 § Ett anställningsavtal, som har tidsbegränsats i strid mot 4 § första stycket, skall förklaras gälla tills vidare på yrkande av arbetstagaren.
Om ett sådant yrkande framställs, kan domstol besluta att anställningen trots avtalet skall bestå tills tvisten har slutligt avgjorts. Arbetstagaren har rätt till lön och andra förmåner enligt 12-14 §§ så länge anställningen består.

Detta är några av de juridiska hindren för att skapa fullständig anarki på arbetsmarknaden med hjälp av F-skattsedeln. Arbetstagarbegreppet sätter lite käppar i hjulet för borgarnas pig-jobb. Det gör också Karlskogaföretaget och inte de polska byggnadsarbetarna skyldiga skattemyndigheterna pengar.

Någon rättvisa finns det än.

30 mars 2007

Ett steg i rätt riktning för kvinnors löner!

Nu fick vi veta att Handels och Svensk Handel kommit överens (igen) om ett löneavtal som innebär ett steg i rätt riktning för att ta bort orättvisa löneskillnader mellan män och kvinnor.

Svenskt Näringsliv fick ta bort kleptomankorvarna från avtalet, det är identiskt med det som träffades i helgen.

29 mars 2007

Jonas Milton Friedman?

Jag kan ju inte låta bli att fundera på om Almegas vd Jonas Milton tagit sitt efternamn… särskilt med anledning av hur han tycker att städarnas löner ska sättas.















Jonas Milton, kanske mer en Milton-wannabee än en Milton-lookalike?

Ett himla tjatande om hur framgångsrikt det varit för sjuksköterskorna att ha kronlösa avtal. Jo, det är det nog för en grupp som har en sådan kompetens att man inte kan anställa vem som helst och som har låg arbetslöshet.

När jag satt i kommunstyrelsen i Nacka såg vi ganska tydligt vilket samband mellan arbetslöshet och löner som fanns för den sortens yrken. Lärarna hade öppnat upp för mer lokal lönesättning och i många år så låg de långt över centrala avtalets mininivåer. Men så en dag upphörde lärarbristen. Effekten? Inte en krona över centrala avtal.

Ärligt talat, även om det finns en del städverksamheter som tar kvaliteten på allvar (som i Nacka kommun innan man sålde verksamheten 1996) så är det i stort sett arbetsuppgifter som vem som helst lär sig efter en kort introduktion. Alltså kan man nästan säga att alla arbetslösa utgör en konkurrens om de jobben.

Kommunals Håkan Pettersson har så rätt när han säger att hela tanken är förlegad... det var länge sedan vi hade en samhällsekonomi där vi tyckte att företag inte skulle vara tillräckligt lönsamma att de kunde betala anständiga löner och välfärdsnivåer.

Det känns nästan lite löjligt att behöva bemöta Jonas Milton så här med självklarheter. Det blir åtminstone inget Nobelpris till Jonas Milton på grund av detta uttalande.

Undantagen som börjar bli regel

Nu har det hänt igen – en anställd på ett fackföreningsfientligt företag har sparkats. Den här gången på Curanda.

Vad hade Christian gjort? Jo, när han inte fick svar av arbetsgivaren frågade han facket. Efterträdaren Daod tyckte att stämningen var outhärdlig och sa upp sig. Båda var med i facket.

Nu börjar det bli lite för många som drabbats av att ställa obekväma frågor eller begära sina lagstadgade rättigheter på Curanda för att säga att det är enskilda undantag.

Här är listan på det som är känt:

Omid, som slutade efter att ha tröttnat på att ägaren var fackföreningsfientlig och att han inte fick sjuklön trots att han hade läkarintyg.

Maria från Polen, som vid anställningen frågade om facket men fick ett kyligt bemötande. Hon utnyttjades skamlöst som personlig assistent och när det skar sig och hon kom hem till Polen så kontaktade hon facket.

Två anställda som anonymt uttalade sig till Nacka Värmdö Posten, de säger att de är skrämda till tystnad.

Och nu Christian och Daod. Christian fick sparken, Daod stod inte ut.

Hur många undantag krävs för att utgöra en regel?

28 mars 2007

Mythbusting

Så här inför påsk börjar en å en annan att ana att påskharen kanske inte finns. Då kan det kanske vara på sin plats att passa på att avslöja några myter till.

Metro avslöjade nyligen:
Vallöfte till fattiga blev klipp för rika
Något som LO-ekonomerna räknade ut före valet, jobbavdraget gynnar i första hand de högavlönade.

Kalle Larsson avslöjar något häpnadsväckande (för borgarna alltså):

Det är redan olagligt att bidragsfuska!
Det med anledning av att alliansregeringen tänker föreslå en ny lag om bidragsbrott, trots att lagrådet talat om att det redan är olagligt att bidragsfuska.

Den 8 mars avslöjades två myter...

Littorin i GP:

Facket tog i för hårt i Göteborg
Littorin försvarar inte alls kollektivavtal mer än att han säger att det är lagligt att vidta stridsåtgärder och att det kan så förbli. Facket borde helt enkelt bara avstå. Jo, då kan det ju vara ok att ha kvar en lag som man inte gillar, begär bara självsanering.

En bubblare mythbusting-listan är nog ändå jag en stolt medskyldig till (jag hjälpte Lina Hultman och Josefin Brink på ett hörn):

Kvinnor förlorar på privatiseringar!
Vi släppte rapporten den 8 mars och det var ett rätt så intressant jobb. Alla dessa bestämda åsikter om hur det är när man privatiserar offentlig verksamhet, men så lite undersökt. Vi fick lov att erkänna att det finns mer att undersöka och en del slutsatser som på grund av bristande information inte kan dras. Men klart var att de fakta som fanns pekade entydigt i en riktning:

Kvinnor förlorar på privatisering!
(tål att upprepas om och om igen)

Dock är nog Svenskt Näringsliv skyldiga till den största mythbustingen själva:

SN är en kraftigt centralistisk partsorganisation!
Länge har de försökt reparera skadan från 1902 då de bildades. Det var en näsa att på så sätt avslöja att det fanns behov av att organisera sig på arbetsgivarsidan. Det var ju att mer eller mindre erkänna och legitimera att det fanns en motpart, en fackföreningsrörelse.

På 1980-talet började man vädra morgonluft och på 1990-talet så upphörde man att komma till förhandlingsbordet. Man bytte namn från Svenska arbetsgivareföreningen till Svenskt Näringsliv för att tvätta bort partsstämpeln. I nyliberalismens nya era fanns det inga konflikter. Man förordade decentraliserade avtal, helst uppgörelse direkt mellan lägsta chef och anställd.

Men nu vet vi. Det var i alla frågor där facket hade behov av centrala uppgörelser som det var dåligt. Så länge alla gick på det upprätthöll man skenet. Men nu har de själva avslöjat sig som långt mer centralistiska än någonsin LO skulle kunna drömma om att vara.

Att låtsas fortsätta att tro på påskharen ger mest belöningar, man får påskägg ett tag till... men det är mindre lyckosamt att fortsätta blunda för ovanstående fakta.

27 mars 2007

Ansvarsfulla ivriga bävrar!

I kvällens nyheter sa ”bäver-feministen” Maud Olofsson att hon inte ville kommentera att Svenskt Näringsliv centralstyr sina medlemsorganisationer och tvingar på Svensk Handel en konflikt de inte vill ha. Hon skulle inte lägga sig i parternas jobb. Men hon sa:

”Jag vill se en avtalsrörelse som är ansvarsfull”

Hmm… vad innebär det? Låt mig ta tolkningsinitiativet;

Det innebär så klart att Svenskt Näringsliv ska ta bort sina centralistiska och klåfingriga tassar från parterna - som var precis på väg att ta ansvar för att inte ytterligare öka löneskillnaderna mellan män och kvinnor!

Lysande analys av Aftonbladets Ingvar Persson, för övrigt.

För ärligt talat. Uppgörelsen skulle faktiskt inte åstadkommit mer. De senaste decenniernas avtalsrörelse har åstadkommit ökade skillnader mellan mäns och kvinnors löner. När man gör som nu, räknar om Metall-avtalets procent till krontal och begär lika många kronor, så är det man åstadkommer - ett stopp på ökade skillnader. Det innebär inte någon minskning av lönegapet. Men en minskning är en rimlig målsättning för ett kvinnodominerat fackförbund.

Men nej, Svenskt Näringsliv sätter stopp för att skillnaderna ska upphöra att öka. Enligt hörsägen (mamma som återgav en intervju hon hört på radio) så sa någon att man i och för sig tyckte att man skulle minska skillnaderna men att man var oense om metoderna. Journalisten lär ha frågat om vad man då tänkte sig. Mannen ska ha svarat ”med ökad konkurrens”. Jo, det är ju så hemskt med den statliga konkurrensen på handelns område.

Min undran är ju när man ska koppla ihop Maud Olofsson ivriga bäver-feminism med hennes uttalanden och politik kring arbetsmarknadsfrågor, om avtalsrörelsen i synnerhet. Men vi kan ju skatta oss lyckliga för det stora tolkningsutrymmet i kvällens nyheter. Det är ju bara för parterna att ta henne på orden, var ansvarfulla!

Och låt då kvinnorna i Handels någon jäkla gång få börja knapa in på försprånget. Eller är inte Handelskvinnorna Mauds ivriga bävrar?

BLOGGADEN-förklaring, part II

Det är ett tag sedan det är något nytt skrivet på BLOGGADEN. Jag är ledsen för det, det har varit tokmycket att göra. Men nu kommer det att bli lite fler rapporter från kollektivavtalens värld.

Jag kommer att utöka området en aning, för nu pågår också vad som troligen kommer att bli en historisk avtalsrörelse.

Alltså blir det inte något nytt ämne, men jag kommer också att kommentera kollektivavtalens innehåll i större utsträckning. Kampen om kollektivavtalen kan inte begränsas till att ha rätten att teckna ett. Det måste både vara möjligt att teckna och fyllas med ett vettigt innehåll.

Arbetsgivarna bara lovar och lovar

Ett av argumenten mot kollektivavtal brukar vara att ”men de anställda får ju bättre villkor än hos andra”. Det är ett påstående som aldrig hitintills tålt granskningens ljus.

Hotell och Restaurang har nu meddelat att de drar undan sina blockadvakter när Wild’n’Fresh byter ägare och att de tänker kontakta de nya ägarna under lugnare former. De meddelar det självklara att kravet på kollektivavtal kommer att kvarstå.

Varför undrar just de som tror att arbetsgivare som inte tecknar avtal oftast är justare än de som gör det. HRF förklarar det ganska bra:
”Problemet var att arbetsgivaren inte kunde ge oss garantier för att de anställda skulle ha lika bra villkor och löner som andra. Vi kunde inte låta ett ställe konkurrera med lägre lönekostnader och sämre villkor för de anställda än alla runt omkring.”
Jag tror att ägaren av Curanda förklarade ganska bra för LO-tidningen varför hon inte vill teckna avtal. Hon säger att hon vill bestämma själv och förklarar:
"Om personalen arbetar bra höjer jag lönen. Och om det skulle bli stora förändringar i löneavtalen följer jag förstås med."
Alltså ska alla andra företag göra upp med facket först, sen kanske hon gör likadant. Men helt på eget bevåg, utan inblandning av de anställda om de är organiserade. För övrigt är det ju intressant, att först när blockaden mot Curanda pågått ett tag, tar hon kontakt med Fora för att teckna arbetsmarknadsförsäkringar. Hade de inte redan samma villkor som företag med kollektivavtal?

Någon som betalat dyrt för att ställa krav på kollektivavtal var Jimmy som jobbade på förskolan Solstrålen på Lidingö. Solstrålen skrev på efter ett par timmars blockad i januari, en vecka före Kommunal satte Curanda i blockad. När hela saken var klar så fick Jimmy sparken.

Kommunalarbetarens Liv Beckström skriver i sin krönika att inte ens Svenskt Näringslivs Urban Bäckström motsätter sig att man tar till stridsåtgärder om det bara finns medlemmar på en arbetsplats. Men hon påpekar vidare att det är en tunn garant för att det ska vara möjligt att teckna avtal:
”En egendomlig åsikt i sig, som skulle göra det fritt fram att mobba ut facket på varje arbetsplats och göra det till en fördel att inte vara med i facket för att få jobb. Vilket kränker föreningsrätten. Men, som sagt, här fanns medlemmar. Inget att invända alltså, för ledarskribenter, centerpartister, arbetsgivardirektörer.”
På Curanda i Nacka tycks det vara målet, att mobba ut alla som kontaktar facket och de som är medlemmar. Den polska sjuksköterskan fick veta att man inte har med facket att göra. Omid blev trakasserad. Flera anonyma anställda har känt pressen att inte bli avslöjade med att ställa frågor till facket om vad man kan rimligen förvänta sig.

På Solstrålen på Lidingö sparkar man folk.

Med Svenskt Näringslivs hållning, att det måste finnas medlemmar, och arbetsgivarnas sätt att kränka föreningsrätten, så skulle kollektivavtalsfrågan bli konfliktfri. Man har grundlagsskyddad rätt att teckna kollektivavtal, men det blir praktiskt omöjligt.

Och arbetsgivarna kan forstätta att lova och lova, men får bestämma helt själva om löftena ska infrias.

7 mars 2007

Villkorad solidaritet

Hittat på socialdemokraten Anne Cahlings blog:

"Det är som författaren Anders Ehnmark en gång skrev:

borgerligheten är mycket för den enskilde arbetaren, bara han förblir djävligt enskild."

Det står längre ner på hennes inlägg "Wild, but not so fresh".

Intet nytt under solen... på 100 år

När jag tittade runt på lite nätet hittade jag ett väldigt trevligt bildspel om en mindre trevlig händelse, konflikten i Mackmyra 1906.

Ibland känns det som att vi står på ruta ett. Arbetarna ville ha bättre villkor, hade det inte bara dåligt utan också sämre än vad som var gängse i landet. Några anslöt sig till facket för att lättare kunna driva igenom det. Samma några fick sparken. Disponent Staffansson läste upp följande från en skrivelse till arbetarna på Mackmyra (det inledande stycket):
"Då det är en allmän erfarenhet, att de arbetare, som ställa sig under socialistiskt förmyndarskap, just därigenom råka under förtryck och ett olidligt beroende och att socialisternas diktan och traktan går ut på att stifta split och tvedräkt emellan arbetare och arbetsgivare till bådaderas skada, så har Styrelsen för Mackmyra Sulfitaktiebolag sedan lång tid tillbaka varit fullständigt enig om att icke under några omständigheter använda sig av arbetare som ansluta sig till socialistisk fackorganisation. "

Fint att arbetsgivarna vet de arbetandes bästa och tar på sig att förmedla detta. Fint att det finns arbetsgivare som fortfarande idag tar på sig att hindra arbetstagare att begå detta misstag att organisera sig fackligt.

Fresh summering...

Blogen "Rottrådar och Vänsterpolitik idag" har skrivit en del om Wild'n'Fresh och har idag gjort en summering av händelserna där.

Läsvärt!

Att mötas i politiken

För skolungdomar och somliga liberaler behövs kanske ett ABC om vad som är vad inom politiken.

Individuella rättigheter kan stå i direkt konflikt med kollektiva. Det innebär att några individers rätt står mot många individers rätt. De många är en massa individer som anser sig ha större möjligheter om de agerar kollektivt. Att hävda sig individuellt utan hänsyn till kollektivet kan sabba upplägget. Det är fakta.

Att gilla individuella rättigheter före kollektiva, eller motsatsen – det är en värdering. Man kan - och får! - tycka olika.

Att en rättighet är fastlagen i lag eller konvention, det är juridik. Vilken rättighet som är överordnad vilken, är oftast också juridik.

I svenska grundlagen har vi rätten till konfliktåtgärder inskrivna. I ett flertal ILO-konventioner, t.ex. nr 94, finns fackliga rättigheter inskrivna. De finns också i EG-direktiv och i Europakonventionen. Men därifrån får vi också den negativa föreningsrätten och andra individuella rättigheter som står i direkt konflikt med fackliga rättigheter. Fakta.

Just nu är det lite rörigt om Svensk Grundlag eller Europakonventionen eller ILO-konventioner är överordnade. Saker har vunnit gillande utan att man avgjort vad som ska vara överordnat. Fakta.

I kampen om vilken som borde vara vad, är vi åter vid värderingar. Man tycker olika.

Vilka som kommer att bli överordnade när saker och ting avgörs är osäkert. Om det är juridik eller opinioner baserade på värderingar som kommer att avgöra det är svårt att säga. Att vilja det ena eller det andra är värderingar.

Om man känner sig lovad att ens egen linje har vunnit i och med en ny lag eller konvention så kan man ju bli besviken när en annan linje har starkare juridisk ställning. Då kan man uppleva att ens seger inte ens var värd pappret den är skriven på.

Att vi fått den negativa föreningsrätten i Sverige via Europakonventionen är fakta. Att gilla det står en fritt, liksom att ogilla det. Värderingar.

Om facket i de fall som diskuterats här har kränkt den negativa föreningsrätten, har ännu inte bevisats. I ett av dem, Kellermanfellet, har frågan prövats och det har AD funnit att facket inte gjort. Fakta.

Ingen som kommenterat min blog har anfört något som visat på att facket har kränkt den negativa föreningsrätten. Det har bara påståtts utan vidare argument. Fakta.

Att säga att man har betalat in en massa pengar i syfte att få skadestånd för att man gjort det, när man i själva verket inte har betalat in pengarna, är att ljuga. Om principen att vara tvungen att göra det i den formen KAN bli en framtida fråga för juridiken att avgöra, eftersom Byggnads kanske inte accepterar domen på grund av lögner. Det vet vi ännu inte.

Om man gillar att Europadomstolen kan döma Byggnads på det sättet, är en värdering. Man kan också tycka illa om det. Jag tror att jag med säkerhet kan säga vilka som gillar det och vilka som inte gör det.

Att vara emot den svenska modellen, även om den funnits länge, är något man får vara och är en värdering. Jag delar definitivt inte den värderingen.

Den svenska modellen innehåller ett antal komponenter som intimt samverkar med varandra. Att vara för vissa delar men inte andra är inte att försvara den svenska modellen. Påstår man det vilseleder man folk, om det är uppsåtligt är det att ljuga.

Det är svårt att ha diskussioner mellan personer som anser att fastslagna lagar är värderingsneutralt och personer som även om de respekterar att lagen finns, vill och arbetar för att den ändras.

Det är också svårt att argumentera när en debattör inte accepterar att den andre har en annan värderingsmässig utgångspunkt och säger att man på grund av det har faktamässigt fel.

Det finns inom liberalismen en tro på att det finns någon värdeneutral sanning. Inom marxismen tror man att det finns många sanningar beroende på vilket perspektiv man har, vems intressen man företräder.

Därför mötas aldrig de två?

5 mars 2007

Kampanjtider - part 2

Ali Esbati skrev bloginlägget ”Kampanjtider” i lördags … ikväll känner jag mig föranledd att följa upp det.

För jag var på kommunfullmäktige i Nacka och lyssnade på interpellationsdebatt. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna hade ställt frågor till den moderatledda majoriteten om ansvar för kollektivavtalslös verksamhet som kommunen finansierar. BLOGGADENS blockad i Nacka hade föranlett detta.

Under den debatten gick moderaternas ledare Erik Langby från klarhet till klarhet. Med ett helt fantastiskt resonemang så var plötsligt Vänsterpartiet och Socialdemokraterna ansvariga för den senare tidens politisering av partsförhållandena på arbetsmarknaden! Kommunal fick dessutom goda råd (eller allvarliga förmaningar?) om hur de skulle välja sina strider och att de skulle avstå att låta sig lånas till dunkla politiska syften.

Hur kom Erik Langby fram till detta? Jo, eftersom Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har uttryckt önskan om att man ställer krav på att kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande villkor ska råda när ett företag utför arbete på kommunens uppdrag, så har också vi lagt oss i något som parterna ska sköta.

Det kan ju låta som att vi har gjort något som är helt nytt i kollektivavtalstecknandets historia. Men det är faktiskt inte alls så. Fram till dess att kammarrätten 1995 underkände en upphandling med krav på kollektivavtal var det något som stat och kommuner alltid gjorde. Det var normalt och inte något som betraktades som att ta ställning för den ena sidan.

Vad hade hänt? Jo, Sverige skulle införa en lag om offentlig upphandling, LOU, som ett sätt att hantera ett EG-direktiv. När Sverige gjorde det så införde man regler om att upphandlingar skulle vara ”affärsmässiga”, en svensk uppfinning.

Men det fanns de som inte ansåg att LOU borde begränsa offentlig sektor på det sättet, bl.a. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Så LOU ändrades 2002 för att möjliggöra detta. Sedan sattes det till en statlig utredning, som kom med sina slutsatser våren 2006. Därför började vänsterpartister och socialdemokrater ta initiativ till att kommuner skulle åter göra det som ansågs naturligt före 1995.

Huruvida lagändringar och EG-rätten tillåter sådana krav eller inte tänker jag inte ta upp nu. Dessutom kan man komma runt det genom det sätt som Stockholms Stad ställde krav på kollektivavtalsliknande villkor i sitt projekt ”Vita jobb”.

Det föranleddes för övrigt av att man hade upptäckt att genom diverse underentreprenörer plötsligt hade svart arbetskraft som städade i Stockholms tunnelbanor. Socialdemokraten Roger Mogert, som var borgarråd i Stockholms Stad under förra mandatperioden, ville inte råka ut för att stadens skattepengar användes så slarvigt.

Vad som är anmärkningsvärt är att krav som ställs idag, 2007, påstås vara ett helt nytt sätt lägga sig i partsförhållandena. Fast det före 1995 var något som alltid gjordes.

Ännu mer anmärkningsvärt är att genom att vilja göra något som före 1995 var odramatiskt få skulden för den partipolitisering av partsförhållandena som nu pågår. Men hallå där… inom psykologin tror jag att detta är vad som kallas för projecering. Man påstår att någon annan gör det man själv håller på med. För vad är som pågår egentligen?

Jo, samtliga ungdomsförbund på högersidan bedriver en hetskampanj när Hotell och Restaurang jobbar för att teckna avtal på avtalslösa arbetsplatser i Göteborg. Det går bra för HRF med 39 företag, sen blir det stopp med företag nr 40. Hemska HRF, de gör vad de brukar när en arbetsgivare säger nej, de använder sin grundlagstadgade rätt att ta till konfliktåtgärder!

Att MUF hade långtgående planer på att hitta ett äkta hästhuvud för att skicka till HRF, det är inte att politisera och lägga sig i vad parterna gör på arbetsmarknaden?

Vidare så går kommunfullmäktiges ordförande, moderaten Mats Gerdau till angrepp på facket i Nacka. Om inte man ska partipolitisera en konflikt kanske Erik Langby borde ta sin partikamrat i örat.

Men faktiskt så måste jag säga att Erik Langby själv uppvisade en partsinlaga ikväll under debatten. Han tycker att det är ok att hans politiska styrmodell leder till att man nu saknar kollektivavtal hos 40% av hemtjänstföretagen i Nacka. Tidigare var det en 100% täckning. Han ansåg inte att hans beslut hade lett till någon ensidig nackdel för den ena parten.

Erik Langby sa dessutom att han tycker att facket och partierna till vänster bidrar till att undergräva den svenska modellen genom sitt agerande i denna fråga. Han antydde att det är vi som bidrar till att undergräva legitimiteten och det är vi som ska ha ansvar för om den inte håller.

Det är ett snyggt upplägg… påstå sig försvara en modell man tydligt jobbar för att undergräva, påstå att det är de politiska motståndarna som har ansvar för det för att vi inte förstår modellens bästa. Omdefiniera begrepp, förfalska historien. Allt för att kunna driva en politik och påstå att den är den motsatta.

Snart är det väl vårt fel att Littorin måste ge efter för den ”enorma opinion”, bestående av Svenskt Näringsliv och ungdomsförbunden till höger, och lagstifta om försämringar i konflikträtten. Allt i den svenska modellens namn. Allt för att arbetarrörelsen inte förstod sitt eget bästa.

Kampanjtider.

REA på arbete – startar idag!

Idag börjar den stora prispressen på arbete. Sedan årsskiftet kostar a-kassan mer. Från och med idag får arbetslösa mindre. Rean på arbetskraft har börjat.

Rent humanitärt är det ju oerhört. Arbetslösa ska betala för att högavlönade i jobb ska få skattelättnader. Man pekar också ut de arbetslösa som skyldiga till sin egen arbetslöshet.

Fackligt och politiskt är det ett hårt slag mot arbetarrörelsen. A-kassans tak är löneavtalets golv. Jag tycker att LO:s Ingemar Göransson beskriver det hela väldigt bra. Genom a-kassan så anställer vi med jobb de arbetslösa för att de inte ska frestas att komma till våra jobb och erbjuda sin arbetskraft till lägre pris. De ska stå till förfogande för lediga jobb, inte upptagna jobb. Sysselsättningen är den ekonomiska politikens uppgift, att se till att det finns tillräcklig efterfrågan i ekonomin så att företagen säljer sina varor och tjänster.

I alltför hög utsträckning har vi börjat betrakta både a-kassan och facket som myndigheter eller vilket försäkringsbolag som helst. Tyvärr kan jag uppleva att även vi på vänstersidan distansierar oss från att betrakta facket och a-kassan som vitala delar i en gemensam arbetarrörelse.

I Ingemar Göranssons ”Kollektivavtalet – det fackliga löftet” läser vi ett utdrag ur Hans Karlssons tal på LO-kongressen 1996 som sätter fingret på hur fack och a-kassa skapades och viktigare, vad det skulle vara bra som. Kort sammanfattat:

I industrialismens begynnelse satt ett gäng smeder runt ett köksbord och hade tröttnat på att ständigt behöva bjuda under varandra för att få jobb.

De kommer överens om att inte acceptera lägre än 22 öre i timmen.

De samlar till en strejkkassa så att de skulle ha råd att ta strid för det.

De inser att det finns risk att någon blir arbetslös. De samlar ihop till ytterligare pengar till en a-kassa.

Sen går de till arbetsgivaren och kräver 22 öre i timmen. De får 20 öre och sitt första kollektivavtal.

En regering som menar att det är de arbetslösas ansvar att klara sysselsättningen och därför sänker a-kassan kan per definition inte vara för den svenska modellen. A-kassan, den ekonomiska politiken och kollektivavtalen är tätt förknippade med varandra.

Skattelättnader för de som redan har tillräckligt för att efterfråga för privat konsumtion skapar väldigt lite mer efterfrågan i ekonomin. På båtmässan märks den, det är bl.a. efterfrågan på lyxbåtar som ökar. Att frånta grupper som har svag efterfrågan, alltså de som redan har det knapert, riskerar att gå åt det motsatta hållet. Efterfrågan i ekonomin kan faktiskt sjunka. Det handlar då inte om lyxbåtar som arbetslösa och lågavlönade slutar efterfråga. Valet är inte smör eller kanoner, utan alliansen har valt lyxbåtar före smör.

Nu står arbetarrörelsen inför strategival, hur ska vi hantera detta ingrepp på vår lönekartell och våra möjligheter att upprätthålla det fackliga löftet. Livs är först ut och tecknar en tilläggsförsäkring via Folksam för sina medlemmar. LO:s Leif Håkansson tänker sig att detta är en parentes till nästa val. Blivande s-ordförande Mona Sahlin har sagt att man inte ska räkna med att allt kan återställas.

Själv har jag inga svar just nu. Jag kan bara inte se hur arbetarrörelsen arbetar för ett regeringsbyte 2010 med en ”inte kunna återställa allt”-linje. Från arbetarrörelsens politiska gren måste vi kunna höra ”så ska ni kunna upprätthålla ert löfte”. Framförallt måste vi få upp fokus på att det är mellan arbetare och arbetsgivare, arbete och kapital, som konflikten står. Inte mellan arbetare och staten, som regeringen försöker ge sken av när de menar att arbetarna ska vända sig mot skattepolitiken när de vill ha mer pengar i plånboken.

I vilket fall så startar rean idag. Det blir svårare att som enskild arbetslös att stå emot trycket. En stundande avtalsrörelse kanske klarar att avlasta dem från ansvar genom att facket lyckas höja lägstalönerna. Nu är kärnan i konflikten mellan arbete och kapital synliggjord. Det är nu upp till oss i arbetarrörelsen att göra politik på det och vilja mer.

3 mars 2007

April april, Europadomstolen

Att ljuga är visst en bra strategi för högergänget mot kollektivavtal. Det gör inte något om man blir ertappad med fingarna i syltburken, för dementier får aldrig lika stor uppmärksamhet som huvudnyheten.

Senast avslöjad är de oorganiserade byggnadsarbetare som vittnat till Svensk Byggindustris fördel i Europadomstolen. I LO-tidningen avslöjas att de fem oorganiserade inte har betalt in något alls till Bygg-ettan i granskningsavgift. Ombudsmannen på Bygg-ettan har granskat företagets underlag sedan 1991, läs här.

Till höger och vänster, framförallt under ed i domstolsförhandlingarna, har en av företrädarna sagt att han har betalt in ”massor av pengar till Byggnads”. När LO-tidningen konfronterar honom säger han;
–Jag har inte sett något avdrag på min lön för granskningsarvoden. Vi drev inte det här fallet för pengarnas skull utan av rättviseskäl.
Alltså, en fullt medveten och uppsåtlig lögn. Han har inte sagt i Europadomstolen att ”Byggnads krävde att jag skulle betala, jag gjorde inte det, men det är orättvist att de har det kravet”. Han har sagt att han har "betalat in massor av pengar".

En annan medveten lögn är Gunnar Strömmers PM om villkoren på Wild’n’Fresh. Där finns underlag som visar att man har sämre villkor än om man hade kollektivavtal med HRF, men Strömmer påstår att man har bättre. Läs HRF:s pressmeddelande.

Lögnerna duggar tätt kring BLOGGADENS blockad, den mot Curanda i Nacka. Ägaren säger till LO-tidningen, här, att hon har bättre villkor än kollektivavtalet och att hon därför inte behöver något avtal. I Kommunalarbetaren läser vi, här, om kvinnan från Polen som arbetade 185 t i månaden för 14600 kr, utan o-tillägg, övertids- eller jourersättningar.

Moderaten Mats Gerdau stämmer glatt in i lögnerna, här, eller så är han pinsamt okunnig. Pinsamt därför att han faktiskt suttit ganska många år i kommunstyrelsen som är arbetsgivaransvarig i kommunen. Är han okunnig i dessa väldigt grundläggande frågor undrar jag om han sovit på sammanträdandena. Kan han dem, så undrar jag varför han inte ställt mer frågor till Curandas ägare innan han uttalade sig så tvärsäkert om villkoren.

De här fullt uppsåtliga lögnerna är givetvis en del i en strategi att skapa en annan bild av verkligheten än den faktiska. Att förbli okunnig kan också det vara ett uppsåtligt val och är därför lika allvarligt som lögnerna. Blir man avslöjad behöver man bara uthärda några pinsamma frågor ett par dagar, sen har det blåst över. Lögnen är ändå mer planterad som sanning i människornas minne. Härdas, härdas, härdas mot politisk hederlighet.

April april, Europadomstolen - och långnäsa åt fackföreningsrörelsen.