Efter lunchen visades en kortfilm, Pressure, som handlade om en busschafförs arbete när han fick färre arbetskamrater och längre körsträckor. Kisspausdilemmat alltså. Väldigt tragiskt slut, ska inte avslöja det för jag tycker ni ska se den, låna in den från Folkets Bio när ni har möten t.ex. Den är bara 14 minuter lång.
Dock gav eftertexterna lite möjligheter att dra på smilbanden... efter att ha tackat Connex, McDonalds m.fl. oväntade hjälpare till filmen kom det en ovanlig uppgift, de tackade INTE Swebus. Jag anar ju vad det kan vara som föranleder att man så tydligt uttrycker otacket, men jag kan ändå inte låta bli att vara nyfiken på detaljerna *ler*.
I den panelen som jag satt i så diskuterade vi ju läget på arbetsmarknaden nu när vi har en borgerlig regering. Även om vi kanske hade lite olika uppfattningar om fackliga strategier i panelen (Rebecka Bohlin kom ju från SAC-ägda Arbetaren) så var vi i alla fall överens om att facket är viktigt (viktigast?) i kampen mot de borgerliga dumheterna.
Dock blir jag lite ledsen över att det fanns tendenser i publiken att fixera sig vid fackens tillkortakommanden som skuld till det onda. Det är ju självklart så att det inte är bra när facket inte funkar som det ska. Men man måste fråga sig vad vi ska göra om slutsatsen är att allt är fackets fel? Och jag funderar då på vad man menar att facket är... För helt ärligt, är det fackets fel att arbetsgivaren är dum? Det ansvaret måste vi ju lägga på arbetsgivaren. Facket kan ju bara lastas i de lägena för att vara svagt, och facket blir ju så starkt som dess medlemmar gör det.
(Du som kom från den där arbetsplatsen där ni hade verkliga problem, det är inte dig jag menar).
Jag tror det är dags för oss alla inom vänstern att sluta vara passiva och skylla allt på någon annan och ta å spotta i näven å kavla upp armarna och börja jobba, t.ex. fackligt. Det är nämligen så att borgarna kommer inte att göra det åt oss. Och facket, det är vi tillsammans eller inte alls.
Nåja, det var inte så stort att det förtog glädjen över att vara där eller Välfärdsforums syfte. Det är också så att jag velat säga det i andra sammanhang men inte haft tillfälle att göra det, så den kritiken mot publiken kanske får för stora proportioner så här. Men så att ni vet det, Välfärdsforum i Västerås, det var skitbra! Grattis, arrangörerna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar