Den goda arbetsgivaren?!

Jag har tidigare försökt samla ihop bilden av kritiska medarbetare på Curanda Vård Assistans. Två kvinnor som anonymt berättar för Nacka Värmdö Posten, här, om förtäckta hot mot medlemmar i facket, och Omid Bazgar som talar ut i Kommunalarbetaren, här, först efter han fått jobb i en annan bransch.

Birgitta från Kommunal berättade för mig att under den snart två-åriga period som anställda till och från hört av sig så ser hon ett mönster. Först hör folk av sig och undrar om sina rättigheter. Strax därpå brukar samma personer återkomma och säga att det hela har löst sig för att det sen ska visa sig att de sagt upp sig från Curanda.

Nu har också en före detta anställd skrivit brev till LO hemifrån Gliwice i Polen och undrat om de villkor hon jobbade under hos Curanda var riktiga. Läser man i Kommunalarbetaren, här, så får man informationer som skapar ytterligare frågor. Framförallt, hur kan arbetsgivaren och Kommunfullmäktiges ordförande Mats Gerdau (m) påstå, här, att villkoren på Curanda är lik branschen och kollektivavtalen där i övrigt?

14600 kr i månaden för arbete i 185 timmar? Hallå, det är 79 kr i timmen! Hallå, det är 20 timmar mer i månaden än i kollektivavtal! Hallå, lagen säger 40 timmar i veckan!

Och alla genier som tycker att vi borde lämna den svenska modellen och lagstifta om minimilöner och låta andra än facket hålla efter: kvinnan från Polen fick jobba mer än vad arbetstidslagen tillåter, vem såg till att hindra arbetsgivaren från att beordra det? Nä, just det. Inget fack på arbetsplatsen, taskiga möjligheter att få de rättigheter man har.

Nu är det så att i de siffror som jag tar upp här finns troligen bara en olaglighet, arbetstidens mängd. Ersättningen är full laglig, även uteblivna O-tillägg, övertidsersättningar och troligen avsaknaden av jour eller beredskapsersättningar. Sådant står inte i lagar, de brukar man reglera i kollektivavtal.

Det är en fruktansvärd exploatering av en kvinna som kommer långväga och som under sin jobbvistelse ska leva här. Med vad livet kostar här, inte i Polen. Big Mac-indexet måste ju räknas på hur många Big Mac hon har råd att köpa i Sverige, för hon har ju inte tid att åka ner till Polen och hem igen för att ta en burgare.

Och apropå tid, det är kanske det mest kränkande. För hon förväntades vara ”on call” dygnet runt. Hon fick bo i ett rum utan lås i mannens hem på en madrass. Hon kunde väckas mitt i natten för att jobba. Så med de arbetstiderna och kraven på tillgänglighet är det frågan om hon ens hann ta bussen in till Slussen för att gå på McDonalds där.

I den branschen brukar man organisera det med att personer har schemalagd och betald jour eller beredskap. De villkoren hon levde under är knappast den anställningsformen där en arbetsgivare köper viss tid och inte råder över fritiden. Det liknar gamla patriarkala former, livegenskap är en mer korrekt beskrivning.

Lite curiosa (?!) i sammanhanget är att orten kvinnan bor i, Gliwice i Polen, är en av Nacka kommuns vänorter. Är detta vad Nacka kommun använder vänorter till?

I vilket fall som helst, Mats Gerdau och arbetsgivaren på Curanda har en del att förklara när de säger att villkoren är likvärdiga med vad ett kollektivavtal ger.

---

PS 1. BLOGGADEN har också en storasyster! Två dagar äldre Frukostflingan skriver om livet i krogbranschen. Här finns en hel del om städerskornas värde och historia, läsning som verkar lockande.

PS 2. Onsdagmorgonens väder och hjältar på plats vid blockaden: Ett par minus och Jane, Birgitta, Jenny var på plats med Ulf från sektion 26, Enskede-Årsta.