Brrr... den oglamorösa klasskampen

I morse var jag ute och hälsade på vad moderaten Mats Gerdau kallade "häxjakten", se Kommunalarbetaren. När jag och Lena Olsson åkte förbi Boo Energi på vägen ut stod det på deras informationstavla att det var 15 minus. Lena är riksdagsledamot och kommunalare från Dalarna och fackligt ansvarig i Vänsterpartiets partistyrelse.

När man står där i vinterkylan med blockadvakterna Pyret, Birgitta och Jenny, som står där varje morgon, så är det det svårt att tänka sig att det är på pin kiv som de tar på sig att vakta att arbetsgivaren Curanda följer konfliktreglerna och respekterar blockaden. Det handlar naturligtvis om ta det fackliga löftet på allvar, att vi håller ihop för att inte nån av oss ska behöva acceptera sämre villkor.

De tre kralliga männen med schäferhund, se Josefins blog, har fått utökade arbetsuppgifter. Tydligen känns inte Pyret, Birgitta och Jenny så hotfulla ändå, så de kan sköta andra saker än att vakta dem. Nu startar de bilarna åt de anställda, som idag stod på tomgång i över 30 minuter, Pyret klockade dem. I Nacka kommun är tomgångskörning tillåten i högst 1 minut. Ska bli kul när Pyret tar frågan vidare, hon sitter för (s) i kommunens miljöberedning och är (s) gruppledare i Tekniska nämnden.

I den oglamorösa klasskampen ute i vinterkylan så inser man värdet av en varm kopp kaffe. Idag var det Kommunal Stockholms avdelningsordförande Elisabeth Hammarstedt som kom med termosar med kaffe och te. Hoppas nån kommer ut imorgon, torsdag å fredag också med kaffe eller annan varm dryck. På lördag ska jag själv ut igen... ska ta med en termos varm choklad då.

Det här är kanske inte den roligaste politiska uppgiften för en som är engagerad inom arbetarrörelsen. Men det är kanske den viktigaste. För det börjar på arbetsplatsen, det är där vi måste se till att de grundläggande behoven av trygghet och inkomster tillgodoses. Inga transfereringssystem i världen kan skapa rättvisa och jämlikhet om man inte från utgångsläget har en anständig försörjning från det arbete man har.

Det är kring det sambandet som den moderatledda alliansen försöker blanda bort korten med sitt jobbavdrag. De försöker ge sken av att den viktiga konflikten är mellan arbetare och staten, inte mellan arbete och kapital. Men har vi inte företag som är tillräckligt produktiva för att betala sina anställda den nivå för välfärd vi menar ska råda, varifrån ska då pengarna komma?

Nej, det Pyret, Birgitta och Jenny gjorde i morse är inte att bedriva häxjakt. De står upp för att reglera arbetsmarknaden och upprätthålla en anständig väldfärdsnivå. De offrar sina morgnar, står och fryser i vinterkylan. De gör det inte heller för att reta gallfeber på Kommunfullmäktiges ordförande Mats Gerdau. Deras uppdrag är långt viktigare än så.