Den goda arbetsgivaren?!

Jag har tidigare försökt samla ihop bilden av kritiska medarbetare på Curanda Vård Assistans. Två kvinnor som anonymt berättar för Nacka Värmdö Posten, här, om förtäckta hot mot medlemmar i facket, och Omid Bazgar som talar ut i Kommunalarbetaren, här, först efter han fått jobb i en annan bransch.

Birgitta från Kommunal berättade för mig att under den snart två-åriga period som anställda till och från hört av sig så ser hon ett mönster. Först hör folk av sig och undrar om sina rättigheter. Strax därpå brukar samma personer återkomma och säga att det hela har löst sig för att det sen ska visa sig att de sagt upp sig från Curanda.

Nu har också en före detta anställd skrivit brev till LO hemifrån Gliwice i Polen och undrat om de villkor hon jobbade under hos Curanda var riktiga. Läser man i Kommunalarbetaren, här, så får man informationer som skapar ytterligare frågor. Framförallt, hur kan arbetsgivaren och Kommunfullmäktiges ordförande Mats Gerdau (m) påstå, här, att villkoren på Curanda är lik branschen och kollektivavtalen där i övrigt?

14600 kr i månaden för arbete i 185 timmar? Hallå, det är 79 kr i timmen! Hallå, det är 20 timmar mer i månaden än i kollektivavtal! Hallå, lagen säger 40 timmar i veckan!

Och alla genier som tycker att vi borde lämna den svenska modellen och lagstifta om minimilöner och låta andra än facket hålla efter: kvinnan från Polen fick jobba mer än vad arbetstidslagen tillåter, vem såg till att hindra arbetsgivaren från att beordra det? Nä, just det. Inget fack på arbetsplatsen, taskiga möjligheter att få de rättigheter man har.

Nu är det så att i de siffror som jag tar upp här finns troligen bara en olaglighet, arbetstidens mängd. Ersättningen är full laglig, även uteblivna O-tillägg, övertidsersättningar och troligen avsaknaden av jour eller beredskapsersättningar. Sådant står inte i lagar, de brukar man reglera i kollektivavtal.

Det är en fruktansvärd exploatering av en kvinna som kommer långväga och som under sin jobbvistelse ska leva här. Med vad livet kostar här, inte i Polen. Big Mac-indexet måste ju räknas på hur många Big Mac hon har råd att köpa i Sverige, för hon har ju inte tid att åka ner till Polen och hem igen för att ta en burgare.

Och apropå tid, det är kanske det mest kränkande. För hon förväntades vara ”on call” dygnet runt. Hon fick bo i ett rum utan lås i mannens hem på en madrass. Hon kunde väckas mitt i natten för att jobba. Så med de arbetstiderna och kraven på tillgänglighet är det frågan om hon ens hann ta bussen in till Slussen för att gå på McDonalds där.

I den branschen brukar man organisera det med att personer har schemalagd och betald jour eller beredskap. De villkoren hon levde under är knappast den anställningsformen där en arbetsgivare köper viss tid och inte råder över fritiden. Det liknar gamla patriarkala former, livegenskap är en mer korrekt beskrivning.

Lite curiosa (?!) i sammanhanget är att orten kvinnan bor i, Gliwice i Polen, är en av Nacka kommuns vänorter. Är detta vad Nacka kommun använder vänorter till?

I vilket fall som helst, Mats Gerdau och arbetsgivaren på Curanda har en del att förklara när de säger att villkoren är likvärdiga med vad ett kollektivavtal ger.

---

PS 1. BLOGGADEN har också en storasyster! Två dagar äldre Frukostflingan skriver om livet i krogbranschen. Här finns en hel del om städerskornas värde och historia, läsning som verkar lockande.

PS 2. Onsdagmorgonens väder och hjältar på plats vid blockaden: Ett par minus och Jane, Birgitta, Jenny var på plats med Ulf från sektion 26, Enskede-Årsta.

BLOGGADEN har en storebror!

Idag när blockaden i Nacka fyller en månad, så hittade jag BLOGGADENS storebror, som jag inte visste fanns!

Kallskänken heter den och handlar om den dagliga fackliga kampen på ett café i Göteborg. Här finns också skildringar från en salladsbar i samma stad och den fackliga kampen att upprätthålla det fackliga löftet.

Det är ju inte så mycket som händer på den blogen just nu, det finns inga inlägg sedan en månad. Men det finns många viktiga resonemang och fakta. T.ex. om vilka villkor de anställda de facto hade på Wild'n'Fresh och vad mer ett kollektivavtal innehåller än minimilöner.

Det är också viktigt att läsa om hur man går från första fackkursen till jobbet och ska spotta i nävarna och sätta igång att arbeta. Det är inte alltid roligt, men känns alltid viktigt. Det är heller inte alltid så lätt att få rätt, bara för att man har rätt enligt avtal eller lag. Det är ett hantverk att lära sig och det får man följa om man börjar från början på Kallskänkens blog.

Hoppas att storebror Kallskänken fortsätter sitt värdefulla arbete.

Sinne för proportioner?

I morse på mitt numera vanliga lördagsbesök till blockaden i Nacka hade jag med mig fyra ungdomar från Ryssland som är på studiebesök till Vänsterns Internationella Forum, VIF.

(För de irriterade liberala besökarna, här följer rapporten om väder och hjältar:
temperatur: minus fyra grader
dagens blockadvaktshjältar: Birgitta och Suzie, samt Kevin som kom långväga från St Görans sjukhus)

Nyfikna på vad det var de såg ställde de en massa frågor till mig om svensk fackföreningsrörelse och dess strategier. Framförallt var de lite förvånade över vad de såg, eftersom svensk fackföreningsrörelse internationellt sett inte är kända för att vara konfliktbenägna. Jag bekräftade att så är fallet, vi har väldigt få konflikter. Men samtidigt fick jag förklara att de konflikter som pågick nu inte är särskilt många fler. Men att det är på grund av opinionsarbete främst från högern som de får en annan uppmärksamhet än vanligt.

Kraven på proportionalitetsregler ställs i det politiska sammanhanget från många på högerkanten. Motiven är att det skulle vara en så väsensskilt annan situation på svenska arbetsmarknad nu än då konfliktreglerna formades, däribland att fritt få begära sympatiåtgärder från andra, utan krav på proportionalitet. Man vill göra gällande att konfliktbenägenheten har blivit för extrem i Sverige, något som inte ens Medlingsinstitutet, MI, håller med om. Läs också Erland Olausson här.

Här är en tabell ur MI:s årsrapport 2006:

Jag kanske pekar ut det uppenbara, men jag måste bara få säga det;
- den svenska fackföreningsrörelsens konfliktbenägenhet är nästintill löjligt låg.

Bland dessa år som redovisas återfinns flera stora avtalsrörelser, ändå är det bara 2003 då Kommunal drog ut i en extra avtalsrörelse som ger något större utslag.

Lite kuriosa i sammanhanget är det var arbetsgivarna som i sympatiåtgärdernas födelse ville ha den rätten. Facken fruktade sympati-lockouter och var emot. Men frågan om proportioner kan bli ganska intressant, om man börjar diskutera lite olika parametrar som grund för proportioner och vems sinne för proportioner som är riktiga.

I en av mina favorittrilogier, Liftarens Guide till Galaxen-trilogin, får man en ganska dramatisk insikt om att definitionen av proportioner är väldigt relativt. Uppfinnaren av Vidgade-Vyer-Vortex uppfann den av det skälet att hans fru tyckte att han ägnade för mycket tid till oväsentliga uppfinningar och beskyllde honom för att sakna sinne för proportioner. Vidgade-Vyer-Vortex beskrivs som ”den grymmaste tortyr en kännande varelse kan utsättas för” och innebär att man för en kort sekund får skåda in i världsalltets obeskrivliga oändlighet. Upplevelsen är så svårfattbar att själen omedelbart utplånas.

Skaparen av Vidgade-Vyer-Vortex drog därefter slutsatsen:

"Om livet ska fortsätta att fungera i ett universum av den här storleken, så är det en sak det inte kan kosta på sig, nämligen sinne för proportioner."

Proportioner måste alltså begränsas till några överskådliga parametrar, annars så blir allt trivialt om man gör proportionerliga jämförelser med världsalltet. Ni vet hur man säger ibland när nåt trist har hänt, ”men vad gör det om hundra år”. Mitt sinne för proportioner bestäms utifrån vad jag själv har ork att klara av och vad jag har intresse av och det är väldigt växlande. Det märker vi inte minst när kraven ställs på proportionalitetsregler för konflikträtten.

Uppfattningen från de som ställer krav på den begränsningen är att det arbetsgivarna tycker är proportionerligt, är något som är absolut proportionerligt. Facket kan ju uppenbarligen inte ha något sinne för proportioner, eftersom det är deras sinne som ska begränsas. Men visst kan vi orka ha lite större sinne för proportioner än vad SN har?

Jag begär inte att man ska ställa någon sorts intergalaktisk parameter för vad som ska vara proportioner på arbetsmarknaden, men kan heller inte acceptera mikroskopiska. Jag anser att det är rimligt att en organisation som har som målsättning att tillvarata sina medlemmars kollektiva intresse har ett sinne för proportioner som är större än inom ett företag.

Kommunal Nackas sinne för proportioner baseras på att 19 av 45 hemtjänstföretag saknar kollektivavtal. Det innebär två saker för dem. Att de har en stor andel medlemmar som inte har sina anställningsvillkor reglerade. Att anställda på 42% av företagen har villkor som sätter en lönepress nedåt för anställda på 58% av företagen. I Kommunal Nackas värld är det orimliga proportioner.

I fallet Wild’n’Fresh är HRFs sinne för proportioner det att 80% av deras arbetsmarknad skulle vara oreglerad om de lät bli företag i Wild'n'Fresh storlek. För den svenska modellen, som baseras på att parterna är starka och ansvarstagande, skulle SN:s sinne för proportioner innebära att den ena parten, då inte SN, inte skulle klara sin uppgift.

Vems sinne för proportioner ska råda?

Föreningsrätten – för vem?

I morse stod de där igen i vinterkylan, Kommunal Nackas blockadvakter. Somliga bland de borgerliga opinionsbildarna menar att sådan verksamhet är en kränkning av företagarens negativa föreningsrätt. Alltså skulle krav på kollektivavtal innebära att man också kräver att arbetsgivaren går med i en arbetsgivarorganisation.

Om krav på kollektivavtal är en kränkning av den negativa föreningsrätten har Arbetsdomstolen, AD, prövat, i Kellermandomen, AD 17/1998. Det var Industrifacket som 1997 varslade om stridsåtgärder mot textilföretaget Kurt Kellerman i Saltsjöbaden. Företaget menade att bl.a. stridsåtgärderna stred mot den negativa föreningsrätten.

AD slår väldigt enkelt fast:

”Förbundet har inte krävt att bolaget skall gå in som medlem i någon arbetsgivarorganisation.”

Så, nu är den myten avlivad, kan vi prata om de kränkningar som nu i verkligheten pågår?

För vad det är väldigt tyst om är den ”positiva föreningsrätten”, rätten att få vara med i en partsorganisation och även rätten att nyttja det medlemskapet.

Föreningsrätten köpte facket dyrt i decemberkompromissen 1906, efter den lockout som SAF genomförde 1905 i syfte att pressa facket. Då bytte man rätten att organisera sig fackligt mot arbetsgivarens fria arbetsledningsrätt, populärt kallat §32, den innebar att arbetsgivaren fick fri rätt att leda och fördela arbetet, samt fritt antaga och avskeda arbetare. Det senare, rätten att fritt avskeda, försvann i avtal under åren, för att lagfästas 1974.

Läser man Nacka Värmdö Posten, NVP, så uttalar sig några anställda att de inte törs vara kritiska och berättar om vad arbetsgivaren på Curanda ska ha sagt;

"– Hon har sagt att hon helst inte anställer folk som är med i facket och att om det blir en blockad så är det bra om så många som möjligt inte är medlemmar."

En fd anställd vågar gå ut med sitt namn i Kommunalarbetaren, eftersom han inte längre är anställd på företaget. Omid berättar att arbetsgivaren hotat med att sänka lönerna om hon tvingas skriva på kollektivavtal.

I MBL 8§, där föreningsrätten är reglerad, står bl.a;

”Kränkning av föreningsrätten föreligger, om någon på arbetsgivar- eller arbetstagarsidan vidtager åtgärd till skada för någon på andra sidan för att denne har utnyttjat sin föreningsrätt eller om någon på ena sidan vidtager åtgärd mot någon på andra sidan i syfte att förmå denne att icke utnyttja sin föreningsrätt.”

Men hallå, var är Federley och kompisarna höger, försvararna av föreningsfriheten? Två grova föreningsrättskränkningar, serverade på fat i pressen.

Nej, nu är det på tiden att vi pratar om de verkliga problemen. Att vi har människor som är anställda i offentligt finansierad verksamhet som upplever sig så hotade av sin arbetsgivare att de endast uttalar sig anonymt till pressen. Eller väntar till dess att de har anställning i en annan bransch. Att vi får allt större andel människor som inte har ett fast jobb och därmed ägnar sin arbetstid åt att knyta näven i fickan och upplever förnedringen i att skrapa med foten inför arbetsgivaren.

De här människorna finns, men inte i de fina salongerna. I Nacka träffar vi några av dem ute i kylan varje morgon utanför Abborrvägen 1. Ändå är de fler än de som finns där. Ändå måste de stå ut med att MUF tänkte skicka ett hästhuvud till den organisation de bildat för att arbetsgivaren ska skriva på ett hållbart papper på vilka villkor som ska gälla. Det som för dem är allvaret i vardagen leker MUF med, med sina barnsliga associationer till Gudfadern-filmerna.

Tydligt är att det inte alls är föreningsfrihet i allmänhet som man värnar om. Med det klassförakt som associationslekarna vittnar om blir det uppenbart – intresset ljuger inte. Det är skillnad på vem som ska ha frihet.

Brrr... den oglamorösa klasskampen

I morse var jag ute och hälsade på vad moderaten Mats Gerdau kallade "häxjakten", se Kommunalarbetaren. När jag och Lena Olsson åkte förbi Boo Energi på vägen ut stod det på deras informationstavla att det var 15 minus. Lena är riksdagsledamot och kommunalare från Dalarna och fackligt ansvarig i Vänsterpartiets partistyrelse.

När man står där i vinterkylan med blockadvakterna Pyret, Birgitta och Jenny, som står där varje morgon, så är det det svårt att tänka sig att det är på pin kiv som de tar på sig att vakta att arbetsgivaren Curanda följer konfliktreglerna och respekterar blockaden. Det handlar naturligtvis om ta det fackliga löftet på allvar, att vi håller ihop för att inte nån av oss ska behöva acceptera sämre villkor.

De tre kralliga männen med schäferhund, se Josefins blog, har fått utökade arbetsuppgifter. Tydligen känns inte Pyret, Birgitta och Jenny så hotfulla ändå, så de kan sköta andra saker än att vakta dem. Nu startar de bilarna åt de anställda, som idag stod på tomgång i över 30 minuter, Pyret klockade dem. I Nacka kommun är tomgångskörning tillåten i högst 1 minut. Ska bli kul när Pyret tar frågan vidare, hon sitter för (s) i kommunens miljöberedning och är (s) gruppledare i Tekniska nämnden.

I den oglamorösa klasskampen ute i vinterkylan så inser man värdet av en varm kopp kaffe. Idag var det Kommunal Stockholms avdelningsordförande Elisabeth Hammarstedt som kom med termosar med kaffe och te. Hoppas nån kommer ut imorgon, torsdag å fredag också med kaffe eller annan varm dryck. På lördag ska jag själv ut igen... ska ta med en termos varm choklad då.

Det här är kanske inte den roligaste politiska uppgiften för en som är engagerad inom arbetarrörelsen. Men det är kanske den viktigaste. För det börjar på arbetsplatsen, det är där vi måste se till att de grundläggande behoven av trygghet och inkomster tillgodoses. Inga transfereringssystem i världen kan skapa rättvisa och jämlikhet om man inte från utgångsläget har en anständig försörjning från det arbete man har.

Det är kring det sambandet som den moderatledda alliansen försöker blanda bort korten med sitt jobbavdrag. De försöker ge sken av att den viktiga konflikten är mellan arbetare och staten, inte mellan arbete och kapital. Men har vi inte företag som är tillräckligt produktiva för att betala sina anställda den nivå för välfärd vi menar ska råda, varifrån ska då pengarna komma?

Nej, det Pyret, Birgitta och Jenny gjorde i morse är inte att bedriva häxjakt. De står upp för att reglera arbetsmarknaden och upprätthålla en anständig väldfärdsnivå. De offrar sina morgnar, står och fryser i vinterkylan. De gör det inte heller för att reta gallfeber på Kommunfullmäktiges ordförande Mats Gerdau. Deras uppdrag är långt viktigare än så.

Gästboken

Jag ska försöka föra gästbok över de personer som besökt Kommunal Nackas blockad. Här ovan ser vi tre tappara kommunalare uppe i mörka ottan den 25 januari, Jane, Birgitta och Pyret. Tre biffiga män med schäferhund vaktade tomten, så Kommunal fick sätta upp blockadlapparna på lyktstolpar utanför och på sig själva istället för på dörren till lokalen som är brukligt.

Eftersom blockaden har pågått i 25 dagar innan jag startade bloggen så är det möjligt att jag missar en å en annan besökare. Ledsen om jag har gjort det. Är det någon som vill vara med i gästboken, skicka iväg ett mejl, gärna med foto, så fixar jag in dig.

Den 25 januari var flera vänsterpartister för att visa Kommunal Nacka sitt stöd, bl.a. partiledaren Lars Ohly, riksdagsledamoten Josefin Brink och kommunfullmäktigeledamoten Hediye Güsel. Här ovan ser vi Lasse, Hediye och Jane.

Den 9 februari var det socialdemokrater och vänsterpartister på plats. Här har jag tagit ett kort på Josefin Brink, v, och Sven-Erik Österberg, s och fd Kommunminister, båda i riksdagens arbetsmarknadsutskott. Jag tänkte försöka fokusera på Curanda-skylten i bakgrunden, men strax efter sju en februarimorgon är det fortfarande mörkt... och kallt!

Lördagen den 17 februari var det nästan som ett vimmel av besökare, ett flertal från Socialdemokraterna i Nacka, som Kaj Nyman, Mattias Qvarsell och arbetarkommuns ordförande Barbro Cederqvist. Delar av Byggettans ungdomskommitté var också på plats, vilka är med på fotot. Här ser vi grabbarna Byggnads; David Johnsson, Magnus Brodin och Kalle Palmaer, flankerade av Jane, Birgitta och Pyret.

Laura Purdy från Vänsterpartiet Nacka var också på plats med kaffe och kakor, vilket hon är nästan varje morgon, tyvär har jag inget kort på henne än.

Besök en blockad!

Kommunal Nacka uppskattar alla besök de får, det är bara att åka ut en morgon för att säga hej. Tiden som gäller är från sju till lite efter åtta, senast fram till halv nio.

Företaget har sina lokaler på Aborrvägen 1 i Saltsjö-Boo. Lättast att förklara adressen är att det ligger i korsningen Värmdövägen – Gustavsviksvägen, lite efter Orminge, men före man kommer till Boo Kyrka. För den som minns den gamla Gustavsviksskiosken, den ligger på tomten. Det är inte svårt att åka ut med buss, ca 25 minuter med buss från Slussen, busshållplatsen Mensättra ligger 30 meter från platsen.

Förslag på busstider:
Vardagar: buss 471 6.32, byt vid Orminge C till buss 418, du är framme vid Mensättra 7.01.
Helger: buss 422 06:50, du är framme vid Mensättra 7:14, du behöver inte byta buss.

Själv åker jag ut varje onsdag och lördag.

BLOGGADEN-förklaring

Med Bloggaden avser jag att lägga blog-världen i bloggad för att ge röst åt försvararna av den svenska kollektivavtalsmodellen. Det gör jag främst genom att följa den blockad som Kommunal Nacka lagt mot vårdföretaget Curanda Vård Assistans.

Blockaden startade den 25 januari, en kall torsdag morgon. Varje morgon, sju dagar i veckan, mellan sju och halv nio ca står Kommunal Nackas hjältar och bevakar att företaget inte bryter mot den nyanställnings- och övertidsblockad som gäller.

Den debatt som idag förs omkring kollektivavtalsmodellen ser snarare ut som en hård kampanj från högern. Snyfthistorier om en söt tjej som ägare till en salladsbar och utmålande av fackföreningar som maffia som bedriver häxjakter förekommer friskt. Men väldigt lite skrivs om denna arbetsgivare som inte är riktigt den där söta tjejen som ”bara vill vara snäll”.

Bloggaden ska alltså ge en alternativ bild till den gängse borgerliga om vad kollektivavtal egentligen är och hur det är att jobba fackligt i en värld där fyra rätt så harmlösa kommunalare möter tre kralliga män med schäferhund, som om kommunalarna hade för avsikt att storma och ockupera arbetsplatsen.

Här ska jag inte alltid själv skriva, utan jag ska försöka samla sådant som andra skriver om kollektivavtal och konflikträtten. Min förhoppning är att då med gemensamma krafter visa upp hur kloka tänkarna och medlemmarna i fackföreningsrörelsen är då de tar striden för att inte bara ha rätt att ta till stridsåtgärder, utan möjligheten att använda sin grundlagsfästa rätt för att säkerställa att arbetsmarknaden är reglerad.