Vårbudgeten är här... och den första med Borg som finansministern kan med fog kallas för "Den stora omfördelningen". Från fattig till rik alltså. Det är en studie i cynism.
Borgarna försvarar sig från omvänd Robin Hood med att "det sätter folk i jobb". Vad än opositionen pekar på i fördelning från fattig till rik, så försvaras det så. Hala som en tappad tvål.
Fast det har ju aldrig bevisats ge jobb, att göra arbetslösa fattigare. Snarare tvärtom, man riskerar ju efterfrågan i ekonomin. För redan rika konsumerar ju inte mer på ICA och Konsum när de får sina extra tusenlappar... det är inte direkt lyxbåtsproduktion som kan rädda sysselsättningen i Sverige... det hade däremot anständiga nivåer i a-kassan och satsningar på jobb i offentlig sektor kunna hjälpa till med.
Nåja... borgarna satsar hela sin pott på att det ska bli jobb åt alla... lycka till.
För er som vill få en vettig sammanfattning, läs Josefin Brink. Där finns de viktiga detaljerna och analysen.
16 april 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Huva vad hemskt med omfördelning och sänkta skatter. LO kooperativet är de som skulle tjäna mest med exempelvis en platt skatt på säg 30%, arbetsgivaravgiften också rättmätigt uppräknad som den enskildes lön. Varför är facken ALLTID emot skattesänkningar som odiskutabelt ger medlemmarna mer i plånboken?
kooperativet förresten, när blev LO ett kooperativ? och är de en del i regeringens politik? ok, du menar LO-kollektivet, dvs de människor som är medlemmar i ett LO-förbund.
och ok, alla LO-ekonomer har ju fel, de vill bara illvilligt vilseleda sina medlemmar
liksom riksdagens utredningstjänst, som räknat ut att just lågavlönade förlorar på vårbudgeten, läs här ;http://www.vansterpartiet.se/vp/36727.cs
för riksdagens utredningstjänst är ju smygkommunister allihop som vill förväränga läget så att någon diktator kan ta över? eller?
men så går det när man tror att en teori är verkligare än verkligheten.
Det var ett dåligt svar på frågan så jag ställer den igen. Varför är facken, utan av mig kända undantag, ALLTID emot skattesänkningar? Odiskutabelt går pengar rakt i fickan till medlemmarna.
Jag trodde i min enfald att facken tjänade sina medlemmar, inte den partipolitiskt bundna makten och dess strukturer.
Betänk hur fjärran vi är från storstrejken 1909 där den orättvisa skatten om 13% var en av huvudfrågorna. Dräng har nu blivit Herre, och om arbetaren bryr sig ingen. Bara om den egna platsen vid den offentliga köttgrytan.
Jag skulle kanske tillägga, med mer pengar i fickan blir facken överflödiga, vem skulle bry sig? Allt är ett ruttet maktspel som somliga kallar socialism.
Skicka en kommentar