Ömtåad salladsbarägare talar ut

Daniel Olsson skriver om salladsbarägarens bok i senaste Flamman.

Det är en väldigt skrämmande essä, där man undrar vad det kommer sig att man publicerar vilken skit som helst.

Ok, alla får tycka vad man vill. Men är en gåta varför man ger ut en bok där författarens missuppfattningar om vad som är regler på arbetsmarknaden leder till rena dumheter. Även inom opinionsbildning måste man väl ha lite ansvar för fakta?

Daniel Olsson pekar på hur författaren hela tiden gör frågan om kollektivavtal till en personlig fråga mellan henne och de fackliga företrädarna.

Hallå! Det är två parter som skrivit innehållet i avtalet, vet hon inte ens att arbetsgivarna är med?

Och ursäkta, vore det ensidigt, så är det ju en hel del som inte skulle varit med.

Daniels styrka är att han hela tiden återgår till kärnan i konflikten och sen pekar på hur författaren helt missat grejen; detta är bara en personlig snyftvals, ingenting i sak klargörs här. Eftersom det finns så lite klarlagt om motiven till vägran att teckna kollektivavtal så blir det svårt att dra någon annan slutsats än att motivet är trampade tår.

Roligast (!?) i essän är ändå slutklämmen, ett citat ur boken och en slutkommentar:

”Först och främst måste facket bli en organisation som arbetsgivare och arbetstagare vill vara medlemmar i”

Ridå.

Bollen i rullning

Mötet igår på ABF-huset, Mobilisering för gemensam välfärd, var väldigt lyckat. Nu känns det som att bollen är i rullning.

några ur panelen: Stefan Granér, Grafiska, Bengt Sand, Fastighets och Maria Bosdotter, Handels lyssnar på publikens synpunkter

Visst, det finns säkert några knutar här å var att lösa, vi är ju inte så vana vid att jobba i nätverk mellan organisationer och personer här och det var ett å annat inlägg som var väl organisationsprotektonistiska, särskilt några från publiken.

Men varför jag inte tror att det kommer att vara något som kommer att sätta käppar i hjulen är för att vi kan lära en av de viktigaste läxorna från Norge: är våra alternativ till privatiserings- och avregleringspolitiken tillräckligt konkreta så finns det saker att jobba för. Och har man en tydlig uppgift måste groll om vilken organisation som egentligen alltid haft rätt komma i skymundan. Nu skiter vi i sånt och gör det som ska göras för att utveckla vår välfärd.



Gunilla Andersson, Nätverket Gemensam Välfärd, Kajsa Lindquist, Jordens vänner och Aron Etzler, Flamman lyssnar också på publiken

Det var flera i den fackliga panelen som sa att de ville ordna fler sådana här möten på kvällstid redan under hösten, som ett sätt att gå vidare. Alla 08-or som vill hugga i för gemensam välfärd rekommenderas att haka på nu. Bollen är som sagt var i rullning, det är nu upp till alla oss på vänstersidan att förvalta den bra.

Mobilisering för gemensam välfärd - imorgon lördag!

Imorgon ska jag på detta möte, det känns angeläget.

Jag tror nämligen att det är de här arrangörerna som kommer att utgöra den viktigaste rörelsen under den kommande framtiden.

Inte bara för att få bort den sittande regeringen, utan här kan det troligtvis formas en viktig opinion för en annan politik. Och då kan vi också se en förändrad politiskt riktning än den vi sett sen vi petade borgarna i valet -94.

Och när jag ändå är igång om vad som behöver göras, så uppmanar jag er alla att läsa Aron Etzlers nya bok.Styrkan i den är att han klarar att vara kritisk mot vänstern (inkl socialdemokratin) utan att moralisera. Med en mycket mer politisk och därför rimligare analys än att tycka att "alla-som-gör-fel-gör-det-för-att-de-inte-är-rättrogna" så får man också lättare att dra slutsatsen om vad som behöver göras;

Man behöver mer än bara ha rätt - man måste också ha en strategi för att få rätt.

Så, det är vad jag känner inför morgondagens möte, här kan vi kanske samla krafterna för att kunna göra några samhällsförändringar om vänsterblocket vinner valet 2010.

Hoppas vi ses där!

Totto backar om obligatorium?

Läser på Kommunalarbetarens web att arbetsmarknadsministern plötsligt vacklar om att göra a-kassan obligatorisk.

WOW!

Det är första gången som jag sett någon från den nya regeringen faktiskt svara på frågor som ställs, istället för att upprepa sina väl inrepeterade fraser som inte svarar på frågor.

(Foto: Pawel Flato)

Men det finns en massa motsägelser i de tidigare beskeden. Till exempel omsorgen om att så många hamnar utanför, men att inte ta ansvar för att folk gick ur som en direkt effekt av att regeringen beslutade att höja avgiften OCH försämra villkoren så att många inte har glädje av den.

Eller den motsägelsen i att staten ska tvinga folk att vara med i en ideell organisation, och att en ideell organisation ska tvingas av staten att ta emot medlemmar.

Om detta resonerar faktist Littorin om i artikeln. Äntligen!

Under tiden händer saker i a-kassorna fortsatt. LO utreder en stor gemensam a-kassa för sina förbund, det ville representantskapet. SACs a-kassa har problem, de måste nu börja prata om något som aldrig hänt förr - att lägga ner. Inte för att de är där, men för att de kan hamna där.

Men det stora allvaret är ju ändå att a-kassans funktion att motverka lönedumpning är hårt ansatt av lägre nivåer och nedtrappning. Och än har inte Tottos tvivel renderat i någon beslutad kursändring hos regeringen. DET tror jag först när jag ser det.

Så det är bara att kämpa på. Ny politik kan garanteras 2010 om vi bara får med folk på det. Upp till kamp!